Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RURAL rura4l l. rɯ-, adj.; adv. -T.
Etymologi
[jfr t., eng. o. fr. rural; av lat. ruralis, till rus (gen. ruris), landsbygd, rotbesläktat med RUM, adj. — Jfr RUSTIK]
(i fackspr.) som hör till landsbygden l. lantbruket; lantlig; landsbygds- l. jordbruks-. Dalin (1871). Växlingarna i den rurala förmögenheten i en bygd, där boskapsskötseln är en huvudnäring. Smeds Malaxb. 68 (1935).
Ssgr: RURAL-KAPITEL. [jfr mlat. capitulum rurale] kyrkohist. om vart o. ett av de mindre (landsbygds)områden i vilka distrikten inom en dieces (se d. o. 2) voro indelade. Rydberg (o. Tegnér) Engelhardt 2: 25 (1835; om förh. i frankiska riket). —
-MEDICIN. (förr) i uttr. rural- och pastoralmedicin, om de delar av medicinen om vilka prästerskapet (på landsbygden) enligt äldre uppfattning borde äga kännedom; jfr präst-medicin. Afzelius UtlMedFakP 3 (1810). Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 323 (1876; om ä. förh.). —
-SOLDAT. (†) om rotesoldat (se d. o. 1); jfr lant-soldat 1. Rural-Soldatens skjutsning til och ifrån möten. LBÄ 16—17: 111 (1798). —
-VÄXT. (†) om växt som följer lantbrukets utbredning. MosskT 1890, s. 18.
Avledn.: RURALISERA, v. -ing. [jfr eng. ruralize] (i fackspr.) göra lantlig; få l. komma l. bringa (ngn) att efterlikna l. antaga landsbygdens levnadsvanor l. kultur; särsk. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. En stadsbo, som slog sig ned på landsbygden, .. blev icke ruraliserad. Rig 1944, s. 163.

 

Spalt R 3060 band 23, 1960

Webbansvarig