Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RUS rɯ4s, sbst.1, l. RUSS rus4, sbst.1, m.; best. -en; pl. -er; förr äv. ROSSE, m.; pl. -er. Anm. Ordet användes (i sht i vetenskapligt fackspr.) äv. ss. oböjl. sbst. i formen rus l. ros l. rhos ss. koll. sg. l. ss. pl. om ruser [efter liknande anv. i fry. o. mgr.]. Geijer SvFolkH 1: 42 (1832: Rus). Därs. 45 (: Ros). Rurik .. och hans båda bröder, (vilka voro) höfdingar öfver rus. NF 14: 1542 (1890). Mot alla dessa betydelsefulla punkter .. riktade sig rus’ — svenskarnas — erövringar. Andersson SvH 34 (1943). De rhos, som komma från det Yttre Rhosia. Falk Dneprfors. 11 (1951).
Ordformer
(roser, pl. 1741. rosse 1741. rosser, pl. 1741—1768. rus 1934 (: rusers, gen. pl.) osv. russ 1877 (: russerne, pl. best.) osv.)
Etymologi
[av fry. rus’, ss. koll. beteckning för ruser (o. senare beteckning för Kiev-området o. till sist för Ryssland); jfr mgr. ῥῶς, arab. rūs, om ruser; sannol. av ett östersjöfinskt rotsi (varav fi. Ruotsi, Sverige, ruotsi, svenska folket; jfr ROKAROTSI), möjl. av en äldre form av fsv. roþer, rodd (se RODD), i så fall sannol. använt ss. koll. beteckning för (deltagare i) sjötåg från Svealand österut (se SEkbo i ANF 73: 187 ff. (1958) o. jfr EHjärne i NoB 1947, s. 28 ff.). — Jfr ROSKARL, ROSPIGG, RYSS, sbst.3, m. fl.]
(i sht i vetenskapligt fackspr., särsk. hist.) man tillhörig den nordiska (svenska) folkgrupp som enl. fornryska, bysantinska o. arabiska källor på 800-talet e. Kr. underlade sig delar av östra Europa o. där grundade riken (jfr VARJAG); nästan bl. i pl.; äv. (i pl., utan avseende på kön) om invånarna i de av dessa nordbor grundade rikena (med inbegrepp av den slaviska befolkningen). Schönström SvH 82 (1741). Rosserna i Ukrain. Eberhardt AllmH 2: 298 (1768; om förh. på 870-talet). Där segla de för förlig vind, / de blonda rusers drakar. Reuter DiktLandStrand 113 (1934). Russerna överföllo slaverna med krig. Scandia 12: 212 (1939). Ruser, (dvs.) inbyggarna i det av varjager (väringar) styrda Ryssland. 2SvUppslB 24: 777 (1952).
Ssgr (i vetenskapligt fackspr., särsk. hist.): RUS-DYNASTI(EN). om den dynasti som härskade över ruserna. 2NF 30: 877 (1920). —
-FOLK(ET). om ruserna. 2NF 30: 877 (1920). —
-KOLONI. jfr koloni 2. De små rus-kolonierna hade smält in i den oändliga ryska folkmängden. Andersson SvH 39 (1943). —
-ORGANISATION. (tillf.) jfr organisation 3. Rus-organisationernas handelsmöjligheter. Andersson SvH 39 (1943).
Avledn.: RUSISK l. RUSSISK, adj. (i vetenskapligt fackspr., särsk. hist.) som består av l. tillhör l. hänför sig till l. har avseende på ruser(na); äv.: som är uttryckt på l. tillhör rusernas språk. Ett rusiskt välde. SvUppslB 23: 554 (1935). Det första russiska vikingatåget mot Konstantinopel. Scandia 12: 210 (1939). Russiska köpmäns besök i Konstantinopel. Därs. 211. Anm. Stundom användes äv. formen rosisk l. rhosisk. Schönström SvH 72 (1741). Falk Dneprfors. 11 (1951). Härtill är bildat ordet r(h)osiska, r. l. f., ss. beteckning för det av ruserna talade språket. Hildebrand Hedn. 187 (1872). Falk Dneprfors. 12 (1951).

 

Spalt R 3061 band 23, 1960

Webbansvarig