Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RUSTIKA rus4tika, r. l. f.; best. -an.
Ordformer
(äv. -ica)
Etymologi
[jfr t. rustika (i bet. 1); i bet. 1 sannol. av it. rustica, f. sg. av rustico, rustik (i sådana uttr. som opera rustica, arbete i rustik, alla rustica, på rustikt sätt), av lat. rusticus (se RUSTIK); i bet. 2 av nylat. rustica, f. sg. av rusticus (i uttr. capitalis rustica, rustik kapitäl)]
1) konst. o. byggn. motsv. RUSTIK I 2 a, II, = RUSTIK II. NF (1890). Den yttre väggytan, särskildt nedre våningens, pryddes (under högrenässansen) ofta med rustika. Wrangel Konststil. 28 (1897). Byggningen är .. beklädd med fyrkanthuggen granit i rustika i något skiftande färg. TurÅ 1910, s. 156. Fönsteromfattningar i rustica. SvLantmät. 2: 590 (1928).
2) paleogr. motsv. RUSTIK I 3: på 100-talet e. Kr. uppkommen bokskrift kännetecknad av tunna uppåtgående staplar o. kraftiga horisontala linjer. Rustikan har som namnet anger en viss lantlig enkelhet i sin form. SvBoktrFMedd. 1933, s. 117. GrafUppslB 71 (1951).
Ssgr (till 1; konst. o. byggn.): RUSTIKA-KOLONNAD. kolonnad i rustik. PT 1897, nr 289 A, s. 3. —
-KVADER. rustik kvadersten. Paulsson ItRenäss. 1: 42 (1937).

 

Spalt R 3131 band 23, 1960

Webbansvarig