Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RUTA rɯ3ta2, sbst.3, r. l. f.; best. -an ((†) -en, möjl. att hänföra till en sg. rut l. rute; Spegel GW 137 (1685)); pl. -or ((†) -er, möjl. äv. att hänföra till sg. rut; OxBr. 1: 313 (1626), Hiärne 2Anl. 359 (1706)); förr äv. RUT, sbst.2, f. (l. m.); best. -en (se ovan); pl. = l. -er (se ovan).
Ordformer
(rut- 1928 (: rutgängeri) osv. ruta (-th-) 1690 osv. rute- 1751 (: rute-gängare)—1928 (: ruteutslag). ruten- 1633 (: rutengångare)—1807 (: Rutengångare). ruten, sg. best. 1685 (: Glücksruthen). ruter (-th-), pl. 1691—1706. ruth 1691. rutter, pl. 1626—1691. ruttor, pl. 1710. rådt- 1612 (: Rådtgångare)—1790 (: Rådtgångare))
Etymologi
[av t. rute, kvist, spö, käpp, stång, längd- o. ytmått; etymologiskt identiskt med ROA, sbst., o. RODE, sbst.3]
1) spö använt till bestraffning; i ssgn RUTEN-STRAFF.
2) slagruta; utom ss. ssgsförled numera bl. ngn gg elliptiskt för d. o. Linné Sk. 160 (1751). SvD(B) 1932, nr 46, s. 9. — jfr SLAG-RUTA samt GLYCKSRUTE.
3) (†) längdmått av för olika orter o. tider varierande storlek, vanl. 6 alnar. OxBr. 1: 313 (1626). Marolois tager till Bolwercks sicht 24. Ruther, hwar aff 12 Leidiske Skoo. Rålamb 8: 73 (”65”) (1691). D: 24 (juli) Drog fienden sin linie om naten if(rå)n Kyrckiogården neder emot Fahn Bastion, ungefähr 10 ruttor. KKD 11: 137 (1710).
4) [ofta associerat med RUTA, sbst.2] (i sht förr) ytmått av för olika orter o. vid olika användning varierande storlek, använt ss. arealmått vid jordbruksarbeten o. d., särsk. betupptagning (i denna anv. = 100 kvadratfamnar l. c. 1/16 tunnland) l. torvupptagning (i denna anv. i regel av betydligt mindre storlek). Forsberg Sockerb. 26 (1888; vid betupptagning). Husbonden uppgör å torvskiftet s. k. ”rutor”, som vardera innehålla 2 steg i bredd och 4 steg i längd. Hörlén GSed. 115 (1914). Arbetet (med betupptagning) betalades ackordsvis, ett visst (pris) per ”rutan”. Martinson VägUt 183 (1936). Jansson 68 (1950).
Ssgr: A: (2) RUT-GÄNGARE, förr äv. -GÅNGARE. (rut- 1928 osv. rute- 1751. ruten- 1633—1805. ruto- 1833. rådt- 1612—1790. -gångare 1612—1833. -gängare 1751 osv.) [jfr ä. d. rutenganger, rutengænger, nor. rutengjenger; efter t. rutengänger] (numera bl. tillf., arkaiserande) slagruteman. JernkA 1908, s. 6 (1612). OxBr. 11: 74 (1633). SvD(B) 1932, nr 46, s. 9. —
(2) -GÄNGERI1004, n. [jfr ä. d. rutengængeri samt t. rutengehen; till -gängare] (numera bl. tillf., arkaiserande) handlingen att gå med slagruta l. (sammanfattande) allt som har samband med letandet efter malmfyndigheter o. vattenådror o. d. med hjälp av slagruta. Slagrutor och rutgängeri förr och nu. Högbom Slagrut. (1928; boktitel). —
(2) -UTSLAG~02, äv. ~20. (rute-) (mera tillf.) utslag som en slagruta gör. Högbom Slagrut. 70 (1928).
B (numera bl. ngn gg): RUTE-GÄNGARE, -UTSLAG, se A.
C [efter t. ruten-] (†): RUTEN-GÅNGARE, -GÄNGARE, se A. —
(1) -STRAFF. [jfr t. rutenstrafe] spö- l. prygelstraff. Schmedeman Just. 1522 (1698).
D (†): RUTO-GÅNGARE, se A.

 

Spalt R 3158 band 23, 1960

Webbansvarig