Publicerad 1960 Lämna synpunkter RUTINIST, m.||(ig.); anträffat bl. i pl. -er. Etymologi [jfr t. o. eng. routinist; till RUTIN, sbst.1] (†) = RUTINJÄR, sbst. Strindberg GötR 117 (1904). — Spalt R 3169 band 23, 1960 Webbansvarigadmin_saob@svenskaakademien.se
