Publicerad 1960   Lämna synpunkter
RUVA rɯ3va2, sbst.1, förr äv. RUGA, sbst.2, l. RUGGA, sbst.6, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(rua 1742. ruga 1578 (: rugu, oblik form)—1836. ruge 1601 (: rugen, sg. best.). rugga c. 1620—1756. rugu, nom. c. 1635—1684. ruva (-fu-, -fv-) 1621 osv.)
Etymologi
[fsv. ruva, ruga; jfr nor. dial. ruva, isl. hrufa, mlt. rōve samt fht. (h)ruf o. t. (dial.) rufe, sårskorpa, skorv, utslag; i avljudsförh. till isl. hrjúfr, skrovlig, fht. riob, skorvig, spetälsk, feng. hrēof, skorvig; sannol. rotbesläktat med RYSA o. RÅ, adj. — Formerna ruva, ruga (rugga) o. rua ha uppkommit ur en gemensam grundform, med ett äldre w, som utvecklats till v resp. g (gg) l. bortfallit. — Jfr RU, sbst.1, RUVA, v.1]
1) (av blod l. var o. d. bildad) skorpa som täcker ett sår, hudutslag l. hudlöst ställe o. d., sårskorpa. Det bildades en ruva på såret. Riva, peta av en ruva. Ruvan föll av. Bölderne haffua rugu på sigh. BOlavi 115 a (1578). Heela hans Kropp (blev) medh en Rugha aff Skabb öfwerdragen. Schroderus Os. 1: 449 (1635). Svullnaden förvandlades i blåsor öfver hela kinden, ögat och näsan, svartnade och hårdnade til en ruga, som täckte et stinkande sår. VetAH 1775, s. 152. Små blåsor som uplöstes til et tunt vahr, hvilket satte rufva, men kliade och sved obeskrifveligen. Därs. 1802, s. 161. Holmgren ÖronSj. 52 (1925). — jfr KOPP-, SMITTKOPPS-, SÅR-, TORSK-RUVA m. fl. — särsk. mer l. mindre bildl. Gustaf II Adolf 69 (c. 1620). Rugan .. skall ryckas af min lidna förödmjukelse. Runeberg ESkr. 1: 122 (1837). Renlaven växer i grå ruvor här och var mellan (tallarna). Sörlin UFolk 124 (1929). Det har gått ruva över många sår sedan baggböleriets olustiga tider. SvD(B) 1944, nr 279, s. 11.
2) (†) skrynka, rynka, veck l. dyl. (”Metmaskar”) finnas också i Menniskjans kropp, och som de der finna mycken näringssaft .., bli de stora, mista sina rugor och ringar, samt bli hvita. Linné FörelDjurr. 292 (1752). Weste (1807).
Ssgr (till 1): RUV-BILDNING. abstr. o. konkret. Skandia 8: 10 (1836). Lovén Anv. 64 (1838). —
-LAV, r. l. m. (†) laven Pertusaria discoidea (Pers.) Malme, vars soredier (vegetativa fortplantningsorgan) se ut som ruvor på ett sår. Acharius Lich. 28 (1798). —
-SÅR, n. sår täckt av ruva. LäkNaturf. 14: 156 (i handl. fr. 1801). —
-UTSLAG~02, äv. ~20. utslag med ruva. SFS 1863, nr 32, s. 19.

 

Spalt R 3183 band 23, 1960

Webbansvarig