Publicerad 1960 | Lämna synpunkter |
RYA ry3a2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE; förr äv. RYGA?, v., l. RYGJA?, v., anträffat bl. (i bet. 1) ss. vbalsbst. rygning.
1) (†) ss. vbalsbst. -ning, jämmer, bedrövelse. En dagh haar han (dvs. Gud) ock satt före, / På hwilken han wil förgöre, / Then hela werldenes byggning, / Thet bliffuer wäl een stoor rygning. Prytz OS G 4 b (1620).
2) (vard.) skrika l. skräna l. gasta l. gorma l. domdera (om ngt); äv.: ropa (på ngn); äv. i uttr. rya åt l. med ngn, tala hårt o. ovänligt till ngn, ryta åt ngn (äv. övergående i bet.: bråka med ngn). Högberg Vred. 3: 316 (1906). Om gubben ryar med dej, så ropa bara på mej. Janson Ön 89 (1908). Så ryar han på sin fru. DN 15/12 1929, Söndagsbil. s. 3. (De kaxiga pojkarna) röt åt Sonja, de ryade åt farmor, och de röt och ryade åt alla. Carlsson Oxnäset 70 (1947). särsk. bildl. (jfr 3). Hennes passioner hade .. inte ryat och skrikit eller skrattat högt. Johnson Kommentar 152 (1929). När vårblåsten ryar, av livslust full. Malm Ank. 86 (1941).
3) [eg. bildl. anv. av 2] (vard.) springa med temperamentsfulla l. överdrivna rörelser, springa spänstigt l. flängigt. Fulla femtio meter ryade Abrahams för fullt, överdrivande axelarbetet och stegsprätten. IdrBl. 1924, nr 83, s. 3.
Spalt R 3195 band 23, 1960