Publicerad 1961   Lämna synpunkter
RÅDD, sbst.2, n.; best. -et.
Etymologi
[sv. dial. (Finl.) rådd; samhörigt med (sannol. avledn. av) RÅDDA. — Jfr RÅDDIG]
(i Finl.) röra, oreda; särsk. om oreda i tal l. skrift l. (konkretare) om tal l. skrift utan reda o. sammanhang, mischmasch o. d. FoU 15: 68 (1902). (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 88 (1958).

 

Spalt R 3569 band 23, 1961

Webbansvarig