| Publicerad 1961 | Lämna synpunkter |
RÅDDIG, adj. -are.
(i Finl.) rörig; klimpig o. d.; om tal l. skrift: oredig, oklar o. d. Lundell (1893). Om äggröran får koka och man rör mycket uti den, blir den storpipig och råddig. Friberg Kokb. 55 (1893). I Genève är det mycket råddigt vid stationen. Mattsson VSkr. 1: 109 (1908). (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 88 (1958).
Spalt R 3569 band 23, 1961