| Publicerad 1961 | Lämna synpunkter |
RÄDDA, v.1 -ade.
(†)
1) skrämma l. förskräcka (person l. djur), göra rädd; äv. med saksubj.; äv. i uttr. rädda ngn från ngn, inge ngn fruktan för ngn, skrämma ngn från ngn, rädda ngn från ngt, avskräcka ngn från ngt. (Undervärket) är icke skeedt j then acht at thet skulle rädda idher frå mich (dvs. Kristus). OPetri 3: 269 (1530). Man reddar barn medh een ärteblåso. PErici Musæus 1: 195 b (1582). (Prästen bör vid) Skrifftermål, wachta sigh therföre, att han ingen .. öfwerfaller medh hårda och nesliga ord, at the icke ther igenom måge räddas ifrå itt så godt wärck. KOF II. 2: 58 (c. 1655). Hästarne räddades af fåren ok toge på skena. Columbus MålRoo 47 (c. 1678). Sahlstedt (1757). jfr AV-, BORT-RÄDDA.
2) i utvidgad anv.: driva på (dragdjur); jfr RÄDA, v.2 I 2. Bättre är at rädda Oxarna medh roop och Ord, än med hugg och slag. IErici Colerus 1: 88 (c. 1645).
RÄDDA UPP. skrämma (fågel) så att den flyger upp. När Tiäder, Han och Hon, räddas up, låta the: trap! trap! trap! Broman Glys. 3: 468 (c. 1740).
Spalt R 3705 band 23, 1961