Publicerad 1961   Lämna synpunkter
RÄDDE l. RÄDDO, r. l. f.
Ordformer
(rädd- i ssg c. 1670 (: räddfull). rädde 1615—c. 1655. räddo 1638 (efter prep.)—1756 (efter prep.))
Etymologi
[fsv. rädde, rädda, sv. dial. (Finl.) räddu, räddå, rädd, rädsla, fruktan; jfr nor. dial. rädda; till RÄDD; formen räddo är möjl. att fatta ss. en ombildning av rädde. — Jfr RÄDDELIGA, RÄDDELIGHET]
(†) rädsla.
a) i uttr. för rädde (l. räddo) l. för räddo skull, på grund av rädsla; anträffat bl. i edsformulär; jfr RÄDDHÅGA 1 b. Wij lofwe och swärje .., thet wij skole .. dömma alla the Saker som för Rätta komma kunna, .. och thet ey låte för Frändsämjo, Rädde, Wenskap, Wilde (dvs. partiskhet), eller för någon annan Orsaak skuld. Schmedeman Just. 146 (1615). Petter Gerri, sedan han sin eedh afflade att sanningen vthi detta måle säga och intitt der vthi döllia för afwundh, willia, wänschap eller räddo schull etc., wittnade sålunda. BtÅboH I. 13: 115 (1638). PH 6: 4259 (1756).
b) ss. förled i ssgn RÄDD-FULL.
Ssg (till b): RÄDD-FULL, adj. [jfr fd. rædefuld, fruktansvärd] (†) hemsk, ryslig, farofull, farlig; jfr rädsel-full. Lucidor (SVS) 30 (c. 1670; om lejonjakt).

 

Spalt R 3717 band 23, 1961

Webbansvarig