Publicerad 1961   Lämna synpunkter
RÄSKA, f.
Etymologi
[jfr sv. dial. räsk, lämning av slaktat djur, resch, kokta fötter o. stjärtfenor av sälar (Ihre DialLex. (1766)), fiskräske, n., fiskråk; besläktat med RASK, sbst.1]
(†) innanmäte o. d. från slaktat djur l. från fisk; jfr RÅK, sbst.5, RÄS. Fijla eller stöt sönder Räfwekrut rätt smått, och blanda thet vthi sönderhackat Kött eller annor Räska. IErici Colerus 1: 18 (c. 1645).

 

Spalt R 3966 band 23, 1961

Webbansvarig