| Publicerad 1962 | Lämna synpunkter |
RÄTTSKAFFENHET rät3~skafenhe2t, äv. 3~200, äv. RÄTTSKAFFENSHET rät3~skafenshe2t, äv. 3~200, r. l. f.; best. -en.
1) (†) motsv. RÄTTSKAFFENS 2 c, i fråga om känsla l. avsikt: allvar, uppriktighet, ärlighet. Rättskaffenheten af hans afsigt. Nordforss (1805). Ett oskyldigt hjerta .. (hade) förtrott sig åt sin känslas renhet och min känslas rättskaffenhet. Börjesson C12 106 (1858).
2) motsv. RÄTTSKAFFENS 4: egenskap(en) att vara rättskaffens; redbarhet, redlighet; oförvitlighet, hederlighet; rättrådighet. Bondepract. E 2 b (1662). Så bören I .. troget följa de anmaningar till dygd och rättskaffenhet, som (den avlidne tsar Alexander I) Eder gifvit. SPF 1826, s. 77. SvTeolKv. 1936, s. 227.
Spalt R 4197 band 23, 1962