Publicerad 1962 | Lämna synpunkter |
RÄVENKLO rä3ven~klω2, m.
(numera bl. tillf.) listig person, slughuvud; behandlat ss. egennamn. Unga räfvenklo i tulljakten kan nu få komma bäst han behagar. Det skulle just vara roligt att narra honom april. Carlén Rosen 398 (1842). jfr: Räfvenklo far med sin Jutiska skara / Ända åt Carlshamn, der wäntar han stek. Afzelius Sag. XI. 2: 53 (i handl. fr. c. 1710; om den danske överbefälhavaren C. D. Reventlow).
Spalt R 4234 band 23, 1962