Publicerad 1962   Lämna synpunkter
RÖD rø4d, i bet. 1 m.||ig. l. r., i bet. 2 r. l. m.? l. f.?, i bet. 3 o. 4 n.?; best. (i bet. 1) -en.
Ordformer
(äv. rö)
Etymologi
[substantivisk anv. av RÖD, adj.; ss. senare led i ssgr åtminstone delvis efter holl. rood l. t. rot l. fr. rose]
1) om djur.
a) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i sg. best., om röd häst. Olar Adelin han sadlade sin rännare röd, / och röden var så kvicker och så snäller. Hembygden(Hfors) 1911, s. 39.
b) (†) om räv? Så ligg nu der för hund och ram; / Likväl bär jag mitt jungfru namn! / Så ligg nu der för hund och för rö; / .. Likväl bär jag min guldkrona röd. SvForns. 1: 280.
2) om röd färg; i ssgn ROSEN-RÖD.
3) om rött färgämne; i ssgn BÄRG-RÖD.
4) om morgonrodnad; i ssgn MORGON-RÖD.

 

Spalt R 4238 band 23, 1962

Webbansvarig