Publicerad 1962   Lämna synpunkter
RÖJA röj3a2, sbst.3, äv. (utom i vissa trakter av Sv. samt i Finl. numera bl. ngt ålderdomligt) RÖDJA rø3dja2 l. röd3ja2, sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. -or.
Ordformer
(rydio- i ssg 1691 (: rydioskog). rödie 1620—1627. rödja (-di-, -dy-) 1533 osv. röja 1937 osv.)
Etymologi
[fsv. ryþia (i bet. 1); till RÖJA, v.3]
1) (i sht i vissa trakter) = RÖJNING 2; jfr RÖJA, v.3 1. G1R 8: 303 (1533). Wårt folk .. skal fara i skogen och hugga thär en rödia för wår Boskap. Peringskiöld Hkr. 1: 343 (1697). Inuti skogen påträffade vi en stor, vacker, grön äng. Der stod en stor lada och flere hässjor. .. Det var en utomordentligt treflig rödja. Schröder 2Jagtm. 39 (1891). Slutligen kommo de till en glänta eller öppen rödja i skogen. Strindberg Sag. 64 (1903). Hårdhänta grepp fordrades det, när naturen först skulle betvingas. .. När de första svedjorna skulle flamma och de första små rödjorna lysa i de mörka skogarna. Svanström Järn 8 (1930). Ruin SjunknH 259 (1956; om markområde under uppodling). — jfr NY-RÖDJA, ROV-RÖJA.
2) (mindre br.) om föremål l. anordning som användes till att rensa upp l. dyl. (jfr RÖJA, v.3 3); i ssgn BAN-RÖJA, = BAN-RÖJARE (se RÖJARE 3 b) (SDS 1901, nr 175, s. 2).
Ssgr (till 1; numera föga br. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kunna äv. hänföras till röja, v.3): A: RÖJE-BRÄNNING. bränning för åstadkommande av en röjning (se d. o. 2). BotN 1851, s. 168. —
-HAGE. hage (se d. o. 2 a) bestående av mark som varit svedjeland. VDAkt. 1793, nr 328. —
-LAND. mark(parti) som röjts o. (därigm) iordningställts till slåtter- l. (primitiv) åkermark o. d.; äv.: mark(parti) som med fördel kan röjas (o. odlas upp); jfr -mark o. röjnings-land 1 a, 2. RA II. 1: 467 (1614). Ett av bonden på Länsman .. ”afhuggit Rödieland” gör prästen anspråk på såsom varande röjt av prästbolets omistande mulbete. Smeds Malaxb. 142 (cit. fr. 1690). Stränderna vid Pasvigelfven äro hittills nästan obebodda, ehuru det fins rikedom på bygnadstimmer .. (och) godt rödjeland till gräsmark. Samtiden 1873, s. 91. Klint (1906). —
-MARK. [fsv. rydhio mark] röjd (o. till slåttermark o. d. iordningställd) mark; jfr -land o. röjnings-mark. LMil. 4: 802 (1695). —
-SKOG. (röje- 1647—1715. röjo- 1691) [fsv. ryþioskogher] (†) skog l. skogsparti som (med fördel) kan röjas till (slåtter)äng l. (odlas upp till) åker l. röjas o. brännas till svedjeland; jfr ryd-skog, röjsle-skog. Edzmennen schole gifua och tilstella Mickiell Erichzon så mychen och godh Rödieschough igen och elliest för huadh meere schough som kan förbrendt wara. ÅngermDomb. 1647, s. 40. FörarbSvLag 3: 240 (1715). —
-ÄNG. [y. fsv. rydhio äng] röjd ängsmark l. (röjd) strandäng o. d.; jfr röjning 2 slutet o. röjnings-äng. Lagläsarens Petter Blads breef oplästes, om een Academiens bonde uthi Lappo .. angående een rödie engh och swedielandh som under syhn .. dömbd är. ConsAcAboP 4: 415 (1677). Nordström Luleåkult. 185 (1925).
B (†): RÖJO-SKOG, se A.

 

Spalt R 4318 band 23, 1962

Webbansvarig