Publicerad 1962   Lämna synpunkter
RÖJSEL röj4sel, förr äv. RÖDSEL l. RÖDJSEL l. RÖSSEL, r. l. f.; best. -seln (NoraskogArk. 5: 198 (1927) osv.) ((†) -selen Bergv. 1: 517 (1699); -slen NoraskogArk. 5: 198 (1664; rättat efter hskr.), Bergv. 2: 286 (1743)); pl. (numera föga br.) -slar (Linder Regl. 206 (1886: rödslar; i bet. 1 b α)).
Ordformer
(ryssl- 1767 (: rysslande, vbalsbst.). rödjsel 1790, 1807. rödsel (-sell, -zel(l)) 1699—1895. rödsl 1604 (: wägha rödzl). rödsla- i ssg 1665 (: Rödzla fälla). rödsle- (rödtzle-) i ssgr 1623 (: rödtzleskog)—1758 (: rödsleskog). rögsel 1734—1780. rögsle- i ssgr 1687 (: rögslerätten)—1743 (: rögslerätten). rögslen, sg. best. 1664—1743. röjsel (röi-) 1770 osv. rösle- i ssgr 1662 (: rösle skogen)—1764 (: röslemark). rössel 1749. rössle- (-szle) i ssgr 1626 (: Röszleskogh)—1712 (: rösslehygge))
Etymologi
[fsv. ryþsl, rydsl, f., sv. dial. rössel, röjsel, f. l. n.; jfr fsv. ryþsla, rydsla (i ssgrna vägharyþsla, vägröjning, stubbarydsla, stubbmark o. d.), sv. dial. rödsla, rössla, svedjeland o. d.; vbalsbst. till RÖJA, v.3 — Jfr RÖJSLE]
1) motsv. RÖJA, v.3 1.
a) (utom i vissa ssgr numera knappast br.) abstr., = RÖJNING 1; äv. (kam.) = RÖJSEL-RÄTT. NoraskogArk. 5: 198 (1664; om röjselrätt). (Syn) ther til wisze beskedelige män skola tilordnas, som .. platzen, som fällas eller afrödjas skal, skåda, och huru wida then begärte rödselen eller fälningen nödig finnes, pröfwa skola. Bergv. 1: 517 (1699). Med .. litet skäl tyckes det kunna äskas, at åstadkomma et lönande Landtbruk i de så kallade Bergslags orter, hvaräst ej annan rögsel kan ske, än til små jord-ägor. Stockenström PVetA 1767, s. 7. I vissa orter .. fick (under medeltiden) ingen rödsel ega rum inom värnet (dvs. på inhägnade ägor). Hildebrand Medelt. 1: 48 (1879). — jfr ÄNG-RÖJSEL.
b) konkret.
α) (numera föga br.) röjning (se d. o. 2); nyodling; svedjeland; jfr RÖJA, sbst.3 1. NoraskogArk. 5: 232 (1685). Kiöpebref, uppå en deras förr tilhörande, men nu til Sandberg för 16 d:r s:mt, försålde Rödzell och der uti upgiord åker, bestående af ett skieppelandz utsäde. VRP 3/4 1734. Torpet .. med hus, jord, röjsel och gärdesgårdar (skulle) straxt tillfalla egendomsägaren. NoraskogArk. 6: 114 (1795). Linder Regl. 206 (1886; om svedjefall). jfr: Lago och Björndöd rodde en nytjärad eka upp i vinden mot sjöarna på väg till Kersnas nyröjsel. Andersson Kolvakt. 165 (1915).
β) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (†) på en nyodling o. d. liggande, avhuggna (o. hopsamlade) buskar o. d.; äv.: (på t. ex. slåtteräng) växande buskar o. d. som böra huggas bort. Ängen synes väl underhållen och fri från rödsel. VDAkt. 1844, nr 416. En bonde skulle bränna rödsel å en nyodling, hvarvid elden spred sig. VL 1895, nr 212, s. 2.
2) motsv. RÖJA, v.2 2; om handlingen att bryta l. bana l. röja väg o. d.; i ssgn VÄG-RÖJSEL; jfr RÖJNING 3.
Ssgr (i allm. till 1 a) [möjl. äro vissa av nedan anförda ssgr (delvis) att uppfatta ss. sammansatta med det ord som föreligger i fsv. ryþsla, rydsla, röjning, sv. dial. rödsla, rössla, svedjeland o. d.]: A: RÖJSEL-DAG. (†) dag då röjning utföres o. d.; anträffat bl. i bild. Den anglosaxiska stammen har fått sig anförtrodda verldens öden, under dess, så till sägande, röjseldagar på civilisationens åker. Callerholm Stowe 511 (1852). —
-HEMMAN. (numera knappast br.) kam. stubbe- o. röjselrättshemman. Weste 2: 495 (1807). Cannelin (1921). —
-KOSTNAD. (röjsel- 1874. röjsels- 1743) (†) = röjnings-kostnad. Bergv. 2: 286 (1743). BtRiksdP 1874, I. 1: nr 1, Bil. nr 5 b, s. 40. —
-MÅN, r. l. m. (†) om mark som (med fördel) kan röjas o. odlas upp; jfr mån, sbst.1 (3 o.) 4. NoraskogArk. 4: 310 (1716). —
-RÄTT, r. l. m. (röjsel- 1723 osv. röjsle- 1687—1743) kam. gm nyodling förvärvad bruknings- o. besittningsrätt till hemman o. d. som är beläget på annans (i allm. kronans) mark; i fråga om nutida förh. bl. om besittningsrätt till hemman osv. som urspr. förvärvats på detta sätt men som sedermera övergått till andra besittare gm arv; särsk. i uttr. stubbe- och (stundom eller) röjselrätt; utom i vissa ssgr (se Anm. 2:o nedan) numera nästan bl. i skildring av ä. förh. NoraskogArk. 5: 232 (1687). Lappmarkernes Innevånare .. äge sin Stubbe och Rögsel rätt, utan minsta intrång til godo. ProjBondPriv. 1771, § 11. Redan från .. (Ljusnedals bruks) anläggning ägde arbetarna s. k. röjselrätt till sina torp, d. v. s. de rådde om 2/3 i dessa och bruksintressenterna 1/3. TurÅ 1931, s. 304. Anm. 1:o Hos Möller (1790, 1807) o. SvTyHlex. (1851, 1872) uppföres ordet med bet.: rätt att röja o. odla mark. Anm. 2:o Till uttr. stubbe- och (stundom eller) röjselrätt äro följande ssgr bildade: stubbe- och (stundom eller) röjsel-rätts-hemman. kam. (nästan bl. i Bergslagen förekommande) kronohemman som innehas med ärftlig, av den ursprunglige uppodlaren gm sin odling förvärvad besittningsrätt. EconA 1807, febr. s. 55 (1792). 2SvUppslB 27: 1044 (1953). -lägenhet. kam. = -hemman. Hellström NorrlJordbr. 107 (1917). SvLantmät. 1: 361 (1928).
B (†): RÖJSELS-KOSTNAD, se A.
C (†): (1 (a o.) b α) RÖJSLA-FÄLLA, f. [sv. dial. rösslafälla] svedjefälla l. nyodling. VDAkt. 1665, nr 280 (: Rödzla fälla).
D (†): (1 (a o.) b α) RÖJSLE-HYGGE. svedjehygge. VDAkt. 1712, nr 219. —
(1 (a o.) b α) -MARK. [jfr fsv. rydslo mark] mark(parti) som gm röjning befriats från skogsvegetation (o. iordningställts till betes- l. slåtteräng o. d.); jfr röjnings-mark. I fall .. (synemännen) befinna, som grannarne medh protest förewende, Rödzlemarken wara på bysens samfeelt och Omistande muhlbeete, då (osv.). SydösterbDomb. 1686, s. 129; jfr Smeds Malaxb. 142 (1935). VDAkt. 1764, nr 161. —
-RÄTT, se A. —
-SKOG. skog l. skogsmark som (med fördel) kan l. får röjas (o. odlas upp) o. där ved o. d. hugges. VetSocLdÅb. 1948, s. 86 (1623). Rösle skogen till Lässboo, hugges af hans skattebönder åhrligen aldeeles bort. Ambrosiani DokumPprsbr. 269 (i handl. fr. 1662). VDAkt. 1760, nr 219 (1758).
Avledn.: RÖSSLA, v. (ryssl-) [sv. dial. rössla] (†) till 1 a: uppröja svedjeland för att beså det. (Skogen) Medtages .. genom Svedjande och rysslande. VetAH 1767, s. 191.

 

Spalt R 4343 band 23, 1962

Webbansvarig