| Publicerad 1962 | Lämna synpunkter |
RÖKA rø3ka2, n.; best. -at; pl. (i bet. 2) = (Mezzrow o. Wolfe) l. -n (Stenberg).
1) (vard.) koll.: tobak, rökvärk; äv. övergående i abstr. anv.: rökning, rökande. DN(B) 1942, nr 117, s. 6. Jag glömde mitt röka hemma. Vi 1950, nr 11, s. 5. De måste erkänna att de dagar de fick antirökmedel .. var hela glädjen med rökat förstörd. SvD(B) 1959, nr 158, s. 12.
2) (starkt vard.) om cigarrett (se d. o. 1 o. 2). Så fort vi blev solo fick han fram ett par röka och gav dom till mej. Dom var ungefär lika tjocka som vanliga cigarretter. Mezzrow o. Wolfe Dans 88 (1953; om reefercigarretter). Han vänder sej om och sträcker fram sina rökan men jag säger nej för jag är så trött. Stenberg Chans 44 (1961).
Spalt R 4381 band 23, 1962