Publicerad 1962   Lämna synpunkter
RÖMMA, v.3; utom ss. efterled i ssgr anträffat bl. i imper. pl. -er (pr. sg. -er Rom. 11: 18 (NT 1526: förrömer), Muræus Arndt 1: 66 (1647: förrymmer). — imper. sg. röm Rom. 11: 18 (NT 1526: förröm; äv. i Bib. 1541)).
Ordformer
(rymm- 1647 (: förrymmer). röm- 1526 (: förrömer), 1555—1739 (: förröma))
Etymologi
[av mlt. rōmen, rȫmen (l. lt. römen), av fsax. hrōmian; jfr fht. (h)ruomen (mht. ruomen, rüemen, t. rühmen); sammanhörande med (sannol. avledn. av) det ord som föreligger i fsax. hrōm, fht. (h)ruom (se RÖM). — Jfr BERÖMMA]
(†) berömma o. d.; utom ss. efterled i ssgr anträffat bl. i bet.: prisa (ngt). Prijser och römer thenna nådena, at Gudh haffuer sendt idher en sådana Konung (som Kristus). LPetri 2Post. 204 b (1555). — jfr FÖR-RYMMA, FÖR-RÖMMA.

 

Spalt R 4410 band 23, 1962

Webbansvarig