| Publicerad 1962 | Lämna synpunkter |
RÖNA rø3na2, v.2 -er, -te, -t, -t, förr äv. sup. -at, p. pf. -ad l. -d (pr. sg. akt. rön Brasck FörlSon. L 4 b (1645; i rimställning); -er G1R 21: 224 (1550) osv. — pr. sg. pass. -as Rudbeckius Starcke B 5 b (1624; i rimställning), Schück VittAH 2: 207 (i handl. fr. 1682); -es LPetri Mandr. G 1 b (1562) osv.; -s Stiernhielm Herc. 450 (1658, 1668) osv. — ipf. -te PErici Musæus 4: 53 a (1582: röntes, pass.) osv. — sup. -at SwarDaManif. 1644, s. G 4 a, Westhius Vitt. 1 (1678); -t G1R 1: 274 (1524) osv. — p. pf. -ad Bergius Småsak. 8: 46 (1757: rönadt, n. sg.); -d Ihre (1769); -t Ordspr. 17: 17 (Bib. 1541: rööndt, m. sg.) osv.; -t, n. sg. Forsius Fosz 486 (1621) osv.); förr äv. RÖNJA, v. (anträffat bl. i inf. akt. o. pass.). vbalsbst. -ANDE, -ELSE (se avledn.); -ARE (†, Peringskiöld Hkr. 1: 177 (1697; i bet. 1)).
1) (†) anställa l. utföra (praktiska) prov med (ngn l. ngt) i syfte att skaffa sig kännedom om egenskaperna l. dugligheten l. kvaliteten, pröva vad (ngn l. ngt) går för l. duger till, sätta (ngn l. ngt) på prov; äv. övergående i bet.: visa l. avslöja kvaliteten l. egenskaperna hos (ngn l. ngt); äv. pregnant, särsk. i pass.: prövas o. befinnas god, visa sig bestå provet o. d. (jfr 5, 7); jfr RÖN, sbst.1 1. En brodher warder rööndt j nödhenne. Ordspr. 17: 17 (Bib. 1541). Lappen rosar ingen för än han har rönten. Bureus Suml. 63 (c. 1600). Råd Rådet Rönær (dvs. givet råd visar vad rådgivaren går för): Men ooRåd illa lönær. Därs. 78; jfr: Rådhet Rådh röner / Men orådh illa löner. Rudbeckius InsPuer. B 6 b (1624); jfr anm. nedan. Ingen röhner wänner vthan trång. Grubb 397 (1665). Tijdh röhner wänskap. Dens. 796. Ämbete röhner mannen. Dens. 896. Var en Broder, som rönes i nöden! Ödmann PredUtk. 142 (1808). jfr: Röna en häst. Dalin (1854; angivet ss. föråldrat). — särsk.
a) i uttr. röna avel eller krafter med ngn, mäta sina krafter med ngn. Heldre vil jag röna afl eller krafter med dig, och bråttas. Björner Hrom. 6 (1737; isl. orig.: reyna afl vid þik).
b) refl., pregnant: visa prov på duglighet l. tapperhet o. d., utmärka sig. (De) skulle .. få röna sig, och visa .. (fienderna) sin tapperhet. Björner Lodbr. 36 (1737; isl. orig.: munu þier .. verda reyna ydur). Utan att i vikingafärder hafva rönt sig .. egde Konungars och Jarlars söner intet anseende. Strinnholm Hist. 2: 366 (1836). Anm. till 1. I nedan anförda ordspråk, som torde vara en ombildning o. omtolkning av det ovan från Bureus o. Rudbeckius anförda ordspråket, synes ordet ha bet.: uppskatta [jfr med avs. på bet. 3 (e) nedan o. ERKÄNNA 1, 4, SKÖNJA]. Rätt rådh rönes, orätt rådh illa lönes. .. Man skönjer (dvs. uppskattar) ett hälsosampt, och straffar giärna ett ondt rådh. Törning 128 (1677).
2) gm (praktiska) prov l. undersökningar l. tankearbete (försöka) skaffa sig kännedom om (ngt); söka komma underfund med l. ta reda på (ngt); utröna l. utforska l. undersöka (ngt); numera bl. (med ålderdomlig prägel, föga br.) med obj. bestående av indirekt frågesats; jfr RÖN, sbst.1 1. Under skien, at röna sine vänners tankar, for han i hast til en sin granne. Dalin Hist. III. 1: 18 (1761). Du med Buffon går at jordens skiften röna / Ifrån des första dag. GFGyllenborg Vitt. 1: 175 (1786, 1795). De lärde, de rike de bråka sitt vett / Att röna, hvars rätt som är god. Geijer Skald. 13 (1811, 1835). (Simon Magus) framsträcker högra foten .. (över klippans kant), likasom för att röna om han har tryggt fotfäste i luften. Rydberg Sägn. 32 (1874). — jfr UT-RÖNA.
3) (numera i sht i vitter l. högre stil) (gm iakttagelse l. sinnesförnimmelse l. upplevelse) få kännedom om l. erfarenhet av (ngt); erfara l. uppleva l. uppfatta l. iakttaga l. märka (ngt); lära känna (ngt); få veta l. få höra l. få reda på l. lära (ngt); äv. (numera bl. i b) i förb. med (sak- l. person)obj. o. inf. (l., i pass., subj. o. inf.); äv. i förb. med (sak- l. person)obj. o. predikatsfyllnad (se b); äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr RÖN, sbst.1 2. Szom nw al man wæl röndt haffuer hwadt obestondt ther aff (dvs. av olagliga metoder i handeln) kommith ær. G1R 1: 274 (1524). Nw skal tu i sanning röna, / Om iagh kan träck från Pepar sköna (dvs. skilja). Messenius Swanhuita 25 (1613). Then Blix, man hafver rönt här ned på Hasslen falla. SColumbus Vitt. 120 (1668). Man kan icke tvifla på det man röner. Ödmann StrFörs. 1: 151 (1799). Geijer I. 5: 174 (1811; i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.). Jag framlägger endast hvad jag sjelf rönt under mitt lärlingskap i rimsmidarnes skrå. Fröding Brev 58 (1886). Söderberg LyrPsalt. 44 (1910); jfr Ps. 1937, 171: 4. — jfr SJÄLV-RÖNT. — särsk.
a) (†) i vissa uttr.
α) röna ngt med gärningarna, erfara ngt gm egna upplevelser. Värden är nu så falsk och svinde (dvs. slug) vordenn, att man föge meere troo schal än som enn för ögonenn seer och medh gerningerne röner. G1R 21: 224 (1550).
β) röna ngt (ut)av erfarenheten l. förfarenheten, erfara ngt, lära ngt av erfarenheten. Stiernman Riksd. 2302 (1720). Utaf förfarenheten rönes, at .. många Hemman .. med rödjande och skogens nyttjande til Byggnad, gärdsel och vedbrand, större skada göra, än den ringa skatt de betala, Oss och Kronan gagnar. LandtmFörordn. 104 (1734). Vi .. röne af erfarenheten, at nästan lika många menniskior af bägge kiönen på en tid födas och lefva. Bælter JesuH 5: 566 (1759).
γ) låta rönas l. röna sig, låta (för)märka sig. En wåt kylachtigh Höst medh stårm sigh låter röna. Skogekär Bärgbo Wen. 34 (c. 1635). Följderna häraf hafva låtit tillräckligt röna sig. Leopold 6: 127 (1806). Rosenstein 3: 133 (1811: låtit rönas).
b) (numera bl. tillf.) i förb. med obj. (l., i pass., subj.) o. (numera bl. adjektivisk) predikatsfyllnad l. med obj. (l., i pass., subj.) o. inf. av sådana verb som vara l. bliva; i pass. ofta liktydigt med: befinnas, i p. pf. med: befunnen; förr äv. (i förb. med obj. (l., i pass., subj.) o. substantivisk predikatsfyllnad l. en med en sådan predikatsfyllnad likvärdig bestämning inledd av prep. för): anse l. betrakta l. erkänna (ngn l. ngt) ss. (ngn l. ngt). Medan J icke rönner migh mö, / aldrigh må J få migh änkia. Visb. 2: 146 (c. 1600). Ther (i kyrkan) warder ock så Fröken (dvs. OlofSkötkonungs brud) krönt, / Och Sweriges Rijkes Drotning rönt. Prytz OS H 4 a (1620). (Runius’) wärck bör hållas rart och kiärt, / Och för en Lärder Swan nu honom hwar en röner. OLindsten (1713, 1733) hos Runius (SVS) 4: 298. De, som .. skulle rönas benägne til fritänkeri uti Religionen, .. (böra) ifrån Printsarne söndras och skiljas. PH 6: 3896 (1756). Hvarför våga et luft-språng, vådligt rönt se’n dåren Icars dar? LBÄ 4: 7 (1797). Af ett förnyadt prof jag röner dig min vän. Adlerbeth Poët. 1: 302 (1802). Ju mörkare du jorden röner, / Dess ljusare blir himlens nåd. Ps. 1819, 235: 4; jfr Ps. 1937, 364: 4. Denne ende har jag rönt vara bättre än alle de andre. Landsm. V. 6: 9 (1885). — särsk. [jfr RÖN, sbst.1 2 a α] (†) i uttr. röna ngt uti händer vara (så l. så beskaffat), gm egna iakttagelser o. d. erfara ngt vara (så l. så beskaffat), gm egen erfarenhet finna ngt vara (så l. så beskaffat). Tviffler osz inthett, ath thu (dvs. hertig Johan) då (dvs. om du komme till främmande länder) skulle udi händer röne alle the artickler och punchter vare sanne, som vij tig um thänn lifflendske handell förestälth haffve. G1R 28: 468 (1558).
c) övergående i bet.: känna (se d. o. 8), förnimma (se d. o. 2); dels utan obj., dels (o. numera bl.) med obj. (betecknande smärta, obehag, äv. värme l. känsla o. d., förr äv. avsmak); utan bestämd avgränsning från 4. Muræus Arndt 1: 88 (1648). Vet, stoftet ingen värma röner / Utaf de rökverks eld man på vår grafsten bär. Kellgren (SVS) 2: 55 (1780). Jag rönte (för G. III) lika känslor, som man hyser för en Vän. Schönberg Bref 1: XXXII (1786). Må hända / Han ej behöfver sönerna att se, / Att i sitt hjerta faderskärlek röna. Stagnelius (SVS) 4: 77 (c. 1818). Hans själ tänkte med styrka och rönte med värma. 2VittAH 13: 343 (1822, 1830). Han rönte en afsmak för tentamina. Almqvist TreFr. 1: 20 (1842). Vänjning (vid morfin) .. ger sig till känna .. därigenom, att personen fördrager allt större mängder .. utan att däraf röna direkta obehag. 2NF 18: 1092 (1913). Se, smärta mer än någon rönte / han tålig bär, den törnekrönte! Arbman Ton. 59 (1920). — särsk. (†) i uttr. röna ngt av hjärtat, känna ngt av hjärtat. Jagh troor .. han hörer thenne Bön, / At (dvs. därför att) jagh så henne aff hiertat rön. Brasck FörlSon. L 4 b (1645).
d) (†) med obj. bestående av karakteriserande personbeteckning, övergående i bet.: (i ngn) lära känna (en så l. så beskaffad person). I sin olycka hade Fabritius den lyckan, at i sin nya Herre få röna en from och godhjärtad man. Kempe FabritiiL 63 (1762).
e) (†) övergående i bet.: komma till insikt om (ngt); komma underfund med l. förstå l. inse (ngt). Wij .. haffvom röönth och forstondit hans falska wpsaath och ocristeliga mening. G1R 2: 99 (1525). Man röner icke sin våda. Ödmann PredUtk. 126 (1808). VRydberg i SvTidskr. 1873, s. 390.
f) i fråga om obehagliga l. svåra o. d. erfarenheter, övergående i bet.: (få) pröva på l. smaka på l. känna på l. av l. utstå (ngt); förr äv. i uttr. röna på ngt, pröva på ngt; äv. oeg. l. bildl.; stundom svårt att skilja från 4. Aff thette förtalde wij wete må / .. Huru the (dvs. danskarna) ock pläge wälgerninger löne, / Bätre (dvs. hjälpe) them Gudh ther på skole röne. Svart Gensw. H 3 a (1558). Stora Herrar .. måste röhna dhet som wijszheeten (dvs. Vishetens bok i bibeln) hootar: At dhe mächtige skole mächteligen straffade warda. Grubb 367 (1665). Han har gjort betydeliga förluster på spel, hans barn få röna det. Nordforss (1805). Kämpar, som rönt mer pröfvande skiften. Adlerbeth HorOd. 17 (1817). Kung Ring skall röna / vikingahämden är föga blid. Tegnér (WB) 5: 117 (1820). Inte har Beda varit .. (särskilt klyftig). Och det har hon nog fått röna. Aurell NBer. 72 (1949). (†, ss. vbalsbst. med objektiv gen.): Stora swårheeters och farligheters rönande. Verelius 211 (1681).
g) (†) med avs. på yttrande o. d.: erfara sanningen l. riktigheten av (ngt), besanna. Jag (dvs. Maria) strax den Ängels ord vid Fränkans (dvs. Elisabets) åsigt (dvs. åsyn) rönte. Kolmodin QvSp. 2: 27 (1750). Nu rönes hvad han sagt. Sahlstedt (1773).
h) (†) med indirekt personobj.: finna (ngt) åt (ngn) l. visa (ngn ngt). Röön mig een vrå, ther iag kan stå, / at kierleek eij hittas må. Wivallius Dikt. 82 (1631).
i) (†) i pass., övergående i bet.: bli känd l. uppenbarad l. avslöjad. Mång ting yppas, och sanhz (dvs. ”sannhet”, sanning) rönes. SvOrds. B 6 b (1604). Tå Österrijkes anslagh begynte uthspricka och rönjas i Pohlen. RARP 7: 162 (1660). Det varder en gång rönt, som är länge lönt (dvs. hemlighållet). Granlund Ordspr. (c. 1880).
j) (numera knappast br.) övergående i bet.: erhålla (ngt), mottaga, ernå, få; jfr 4. At Vinsten (av den svenska handeln med Levanten) .. ej rönes på annat sätt, än genom varans dyrkande i egit land. König LärdÖfn. 6: 207 (1747). Först .. sin mödas lön han (dvs. konstnären) röner — / När, sörjande, hans kors man lagerkröner. Sätherberg Dikt. 1: 59 (1846, 1862).
4) [specialanv. av 3] bli föremål för (ngt); bli utsatt för (ngt); möta (ngt) o. d.; äv. oeg. l. bildl. med sakligt subj.; särsk. dels med avs. på ngt fördelaktigt l. behagligt o. d.: komma i åtnjutande av l. vinna (ngt), dels med avs. på ngt ofördelaktigt l. beklagligt l. obehagligt o. d.: utsättas för l. råka ut för l. drabbas av (ngt); stöta på (ngt); lida (ngt); utan bestämd avgränsning från 3 (c, f, j). Röna prov l. bevis på ngt (t. ex. uppskattning l. missnöje). Röna ett välvilligt (l. kyligt) mottagande. Röna inflytande, invärkan, intryck (av ngn l. ngt). Röna tillmötesgående, gillande, välvilja, bifall, uppmärksamhet, erkännande, förståelse, framgång, gästfrihet, tacksamhet, deltagande, tilltro (äv. vänskap, godhet, gunst, välgärningar, dyrkan). Röna motstånd, motgång, motsägelse, gensagor, otack, kritik. Röna (livlig) efterfrågan, (strykande) åtgång. Såsom alle andre uthi ministerio haffwa .. rönt E:s N:dz .. margfalldige vällgärningar, så (osv.). OxBr. 12: 56 (1634). Hålt dhen i ähra som du röhner wänskap aff. Grubb 815 (1665). Then höga gunsten och godheten som Ed.s faderliga HögEv. migh .. rönia lät. VDAkt. 1689, nr 250. Balder .. synes .. (ha) rönt föga dyrkan annorstädes än i södra och vestra Sverige. Holmberg Nordb. 581 (1854). Förslag om professur (i pedagogik) framlades 1906 men avstyrktes av konsistoriet, och samma öde rönte även ett 1909 inom filosofiska fakulteten framlagt petitum. Örtengren LUByggn. 68 (1951). Arbetet (dvs. J. Hallenbergs ”Nya allmänna historien”) rönte god avsättning. Ahnlund i 3SAH LXV. 2: 126 (1955). (†) (Tjänaren säger om sin döende herre:) Min Herre nog sin himmel röner. Bellman Gell. 2 (1793). — särsk. (†) med avs. på händelse: vara med om. Det skulle fägna mig, om denna händelse af läsaren icke anses alltför ringa, och icke menniskorna, som rönt den, alltför obetydliga. Almqvist Går an 9 (1839).
5) [jfr 3] (†) refl. l. i pass. (med intransitiv bet.), liktydigt med: visa sig l. komma till synes l. befinnas (jfr 2 b); äv. (i pass.): göra sig l. bli kännbar. Offta rönes medh .. fridkalladhe moordare, at the sedhan äro helfftena skadhelighare än förr. LPetri Mandr. G 1 b (1562). Där icke röns någe gott; där är ingen Gud, eller ähra. Stiernhielm Herc. 450 (1658, 1668). Des (dvs. C. G. Tessins) saknad i Rådet skulle .. vid nu varande tiders granlaga beskaffenhet mycket rönas. 2RARP 14: 20 (1743). Det röntes då, som annars är oemotsägligt, att våra öden komma mera an på Guds nådiga försyn än människors göromål. Lagerbring Skr. 15 (c. 1764). Välsignelsen af denna bön (dvs. ”Tillkomme ditt rike”) röner sig mer och mer i de ochristnes omvändelse. Wingård 2: 364 (1836). — särsk. i pass. med indirekt personobj.: visa sig för (ngn); komma till synes för (ngn) l. komma (ngn) till del; äv. i uttr. rönas ngn illa, visa sig avog mot ngn. Såsom Joseph thet på endalychtone röntes, at honom mykit nyttighare var, at Gudh lät sälia honom in j Egypten, än när (dvs. om) han hade lätit honom hema bliffua. PErici Musæus 4: 53 a (1582). Röness tu migh illa ighen / för sådan kiärlighet min, / ther öff[uer] sig iammer ståck och sten. Visb. 1: 186 (c. 1620). Vthöfwer hundrade åhr / .. Hafwer frijden sigh måst bort giömbt; / Doch är han oss nu först wäl rönt. PolitVis. 337 (1649).
6) [utvecklat ur 1; med avs. på bet.-utvecklingen jfr PRÖVA, v. I 13, 14] (†) i uttr. röna ngt på ngn, pröva l. demonstrera ngt på ngn; anträffat bl. övergående i bet.: låta ngn erfara l. känna på ngt. Dubbel och Speel, Älskog och Dryck, / Haa röhnt på migh sin onda nyck. Grubb 802 (1665). Tu mig wist hielpen sänder. / At thenne werldsens Förste ond / Sin macht ei på mig röner. Swedberg Ps. 1694, 411: 7.
7) [specialanv. av 1 o. 3] (†) i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om person: som prövats o. visat sina goda egenskaper; som gm (egna) rön l. upplevelser vunnit stor erfarenhet l. kunskap (inom ett område); beprövad l. erfaren l. kunnig. The äro the röntaste, bätste och stadigaste Christne, them Gud igenom motgång försökt hafwer. Swedberg SabbRo 868 (1689, 1710). Säkrare går man i strid med rönta och viljoga Stridsmän, / Än med blödiga Män, som rädslo och farhoga visa. Nicander KonStyr. 11 (1760). Theologi (Rönte i Salighets-läran) .. förebära en åtskillnad imellan Religionens invärtes och utvärtes ärender. Weise 1: 113 (1769). Rönte Män om verldens skick med bättre kunskap dömma. Liljestråle Fid. 37 (1772). Sten Sture, ung till åren men rönt i strid, ilade från Södermanland till Konungens hjelp. Strinnholm Vas. 1: 149 (1819). — särsk. i uttr. rönt av ngt, beprövad med hänsyn till ngt. Nu äro Riksens Ständer så lyckelige .. at de hafva sådana män a secretis (dvs. för hemliga ärenden) som äro rönte af kärlek och nit för landets bästa. 2RARP 12: Bil. 21 (1741).
Anm. 1:o Det i nedan anförda språkprov förekommande rönnade är sannol. felaktigt för römade (se RIMMA, v.2). (Att Gud lät Jesus vistas i öknen) rönnade sigh ganska illa medh the orden, Thetta är min älskelige Son. PErici Musæus 1: 196 a (1582; t. orig.: Das reumet sich mechtig vbel mit den worten). 2:o I nedan anförda språkprov förekommer ett ord rönt [möjl. dialektal sidoform till ramt, n. sg. av RAM, adj. (se d. o. 4)] med bet.: där det finns (starkt) rå. Bygde man nu på ett rönt land, kunde man lätt komma att bygga för rået och råkade då ut för oknytt. MeddNordM 1889, s. 36.
RÖNA UT. till 2: gm prov l. undersökningar o. d. (försöka) skaffa sig kännedom om (ngt), utröna. Bååth EgilS 37 (1883). jfr utröna.
RÖNLIG, adj. som kan uppfattas med de yttre sinnena, förnimbar, påtaglig. Brenner Dikt. 2: 25 (1684). Häxor / Tro, på naturens lopp sig vända opp och ner; / Hälst om på theras bön en rönlig värkan sker. Kolmodin QvSp. 1: 418 (1732).
Spalt R 4414 band 23, 1962