| Publicerad 1962 | Lämna synpunkter |
RÖSTE rös3te2, sbst.3, n.; best. -et; pl. -en (Murenius AV 116 (c. 1644) osv.) ((†) = Schmedeman Just. 741 (1681); -er (möjl. äv. att hänföra till sg. röst) Murenius AV 548 (1664)); äv. RÖST rös4t, sbst.5, n. (Weste (1807) osv.) ((†) r. l. f. Lagförsl. 350 (c. 1606: bar röst; i senare avskrift; möjl. dock n. pl.), ConsAcAboP 7: 107 (1691), Stolt Minn. 13 (1879)); best. -et (ss. r. l. f. -en); pl. = (Tavaststjerna Morg. 150 (1884) osv.), förr möjl. äv. -er (se ovan); äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) RUST rus4t, sbst.7, n.; best. -et; pl. =.
1) (av takstolar o. d. bestående) stomme l. stöd varpå tak vilar; takresning, taklag; äv. om den uppåt avsmalnande, ovanför takfoten belägna delen av en gavel; jfr 2 o. RÖSTNING, sbst.4 1. Lagförsl. 350 (c. 1606). Raft kallas i Öster Götland the långa stänger, som ligga på röstet af taket under halmen. Spegel 362 (1712). Kyrkan (i Torneå) var inuti ej hvälfd, utan taket låg på rösten, som voro byggde på två eller tre ställen emellan de yttre väggarne. Forsström Dagb. 46 (1800). Ett brant tak, som ger gaveln med dess röste en viss höjdverkan. Fornv. 1944, s. 113. — jfr GAVEL-, TAK-, TEGEL-, TRÄ-RÖSTE m. fl. — särsk.
a) (föga br.) i uttr. halvt röste (jfr b), om takresning som utgör underlag för tak med lutning bl. åt en sida, halvröste. Förfoga vi oss in i långhuset (i S:t Clemens kyrkoruin i Visby) och betrakta tornet, finna vi ofvan norra sidoskeppets hvalf ett halft röste lagdt utefter nordöstra tornhörnet. Ekhoff StClem. 120 (1912).
b) (†) i uttr. helt röste, takresning vars höjd är densamma som husets bredd, halvt röste (jfr a), takresning vars höjd är hälften av husets bredd, ett tredjedels (l. fjärdedels l. femtedels) röste, takresning vars höjd är en tredjedel (resp. fjärdedel l. femtedel) av husets bredd. Cnattingius (1877, 1894). Sundén (1888).
c) i utvidgad l. bildl. anv. (jfr 4), om ngt som till utseende l. funktion liknar ett takröste. Afrikta .. gaflar och sidbräder (till en likkista) på öfre kanten samt påpinna rösten. AHB 117: 49 (1883). Fatab. 1910, s. 71. — särsk.
α) (†) om stommen i en lappkåta. (Lappkåtan) är byggd af störar, som stå tillsammans midtuti som i en kegel. Några tvärträn hålla dem ut ifrån hvarandra i de nedre delarna. Detta röste är nu icke betäckt med annat än linneväf. Buch ResLappmSv. 5 (1816).
2) [jfr 1] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kroppås, takås. Schroderus Dict. 42 (c. 1635). Vig och snabb nådde hon röstet, några steg förde henne fram till den höga, grå skorstenen. Hülphers ÖdAnsikt. 85 (1911).
3) [jfr 1] (i Finl.) takfot l. takskägg. Meurman (1847). Tvenne bräder, som i gaveln löpa längs taket från åsen till röstet. FolklEtnSt. 1: 31 (1916; från Österb.).
4) [sannol. eg. bildl. anv. av 1] (†) om anordning för resning av mast, mastsax; jfr RÖSTNING, sbst.4 2. Möller (1790, 1807).
-KLOVA, r. l. f. (-kluva 1934) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) kluven stock placerad vågrätt över en väggs övre del o. använd ss. underlag för tak. 2SvKulturb. 1—2: 84 (1934). —
-MODER. [sv. dial. röstmoder, röstmor] i sht etnogr. om den understa stocken i gavelröste. FolklEtnSt. 5: 95 (1934). —
-NAVARE. [sv. dial. röstnavare] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) navare för uppborrning av hål (för de sammanhållande dymlingarna) i röststockar. BoupptRasbo 1706. —
-PLANKA, sbst.2 (sbst.1 se sp. 4588). (röste- 1932 osv.) (mera tillf.) jfr -bräde. Fatab. 1932, s. 282. —
B (mera tillf.): RÖSTE-LIKNANDE, -PLANKA, -SPETS, -STOCK, se A.
RÖSTAD, p. adj.2
1) om byggnad l. tak o. d.: försedd med röste(n). Stora hus under röstat spåntak. BtVLand 5: 80 (1764). Röstat tak. Molin FrAdal 292 (c. 1895). Huset hette Kanten och var ett enda åttkantigt rum som var röstat från alla åtta sidor. Ekholm Torp. 15 (1923). jfr hög-, låg-röstad. jfr: Scholæbygningen .. (är) i knutarne merendels slätt myssiad och odrifven, oaktsamt tälgd, flat röstad, utan vindslidor på någondera gafveln. HFinLappm. 3: 135 (1738); sannol. ssg.
Spalt R 4591 band 23, 1962