Publicerad 1963 | Lämna synpunkter |
SAGITTAL sag1ita4l, adj.; adv. -T.
2) (i fackspr., i sht anat.) som går genom l. sträcker sig efter l. har samband med sagittalsömmen; numera vanl. dels om plan: som utgör (det genom sagittalsömmen gående) mot frontalplanet vinkelräta medianplanet l. som är parallell med detta plan, dels allmännare: som sträcker sig l. äger rum i l. hänför sig till l. har avseende på sådant plan. MedArch. II. 10: 31 (1865). Sagittala mått (på människokroppen). Retzius FinKran. 158 (1878). De axlar, snitt eller plan, som sträcka sig framifrån bakåt och äro parallella med kroppens medianplan, kallas sagittala. Müller LbAnat. 7 (1905). Sagittal genomstrålning. Petersson FysUnders. 354 (1908; i fråga om röntgenundersökning). I midtlinjen under tungspetsen företer (tungans slemhinna) ett litet sagittalt veck, tungbandet. 2NF 30: 311 (1920). Ymer 1921, s. 34 (om kam i håruppsättning).
-BÅGE. [jfr t. sagittalbogen] sagittal båge (se båge, sbst.1 2); båge i sagittalplanet; vanl. i fråga om mätning av kranium. Sagittalbågen från näsroten till tuber occipitale. Retzius FinKran. 157 (1878). —
-FÖRSKJUTA, -ning. förskjuta (ngt) i sagittalplanet. Sagittalförskjutning av underkäken. SvTandläkT 1950, s. 115. Därs. 116. —
-KAM. kam (se kam, sbst.2 2 c, 4 a) i sagittalplanet, särsk. på ett kraniums övre mediala del (på sagittalsömmens plats). Düben KranFörbenPils. 14 (1864; på kranium av människa). Sundström Huxley 203 (1874; på kameleont). —
-KÖL. kölliknande upphöjning utefter sagittalsömmen l. på dess plats; jfr -upphöjning. Düben KranFörbenPils. 19 (1864). —
-PLAN, n. [jfr t. sagittalebene] medianplan l. med detta parallellt plan. Wide MedGymn. 19 (1895). 3NF 15: 74 (1931). —
(1) -SÖM(MEN). [jfr t. sagittalnaht, eng. sagittal suture, fr. suture sagittale, nylat. sutura sagittalis; urspr. med tanke på sagittalsömmen ss. liknande en (framåt riktad) pil] om den i sagittalplanet gående sömmen mellan de båda hjässbenen, pilsöm(men); äv. i utvidgad anv., om liknande förbindelse mellan hjässans halvor hos andra djur än ryggradsdjur. På det vestgrönländska kraniet är utefter sagittalsömmen en stark upphöjning, som dock sänker sig något midt på hjessan. Retzius EthnolSkr. 33 (1842). 3NF 7: 535 (1927; hos fjärilslarver). —
-UPPHÖJNING~020. (numera bl. tillf.) jfr -köl. Den bakåt gående sagittalupphöjningen (på finska kranier). Retzius EthnolSkr. 22 (1842).
Spalt S 129 band 24, 1963