Publicerad 1965   Lämna synpunkter
SANGVINIKER saŋvi4niker, äv. saŋgv-, l. 0302, m.||ig.; best. -n; pl. = (Sundén (1888) osv.), stundom -inici -i4nisi, äv. ~302 (CAEhrensvärd, Rydberg Brev 2: 42 (1864)).
Ordformer
(förr äv. -gui-)
Etymologi
[jfr dan. o. nor. sangviniker, t. sanguiniker; bildat till SANGVINISK efter mönster av andra ordpar med ändelserna -isk: -iker, t. ex. KOLERISK: KOLERIKER]
person med sangviniskt temperament, (sorglös) optimist o. d. Han är en oförbätterlig, obotlig sangviniker. CAEhrensvärd Brev 2: 70 (1795). Jag tror rent av att ni blivit en ännu värre svärmare, fantast och sangviniker än när jag sist hade den äran att snärtas av er penna. Peterson-Berger Recens. 1: 76 (1898, 1923). Svensken är sangviniker. Allting ordnar sig! Zetterström Dag. 159 (1946).

 

Spalt S 1046 band 24, 1965

Webbansvarig