| Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SANNERLIGEN san3erlig2en, äv. -li2g-, l. 3002, äv. (numera bl. ngn gg i ålderdomligt spr.) SANNERLIG san3erlig2 l. SANNERLIGA san3erlig2a, äv. -li2ga, l. 3002, l. SANNERLIGT san3erlig2t, förr äv. SANNELIGA l. SANNELIGEN l. SANNLIG, adv.
1) (†) motsv. SANN, adj. 1: i överensstämmelse med vad som är sant l. riktigt, sant, riktigt, säkert, visst o. d.; äv. närmande sig 3. — jfr O-SANNELIGA.
a) i uttr. höra l. veta ngt sannerligen, höra l. veta ngt i enlighet med vad som är sant l. visst l. ss. ngt säkert l. visst. Herre Gud han thet så sanneligen weet, / The hade slätt ingen barmhertigheet. Svart Gensw. G 5 b (1558); jfr 3. Här haffwen i hört nu sannerligh, / Doch icke så alth fulkommeligh / Hans onde bedriffter monge. Hund E14 484 (1605).
b) i uttr. så sannerligen (som), så sant (som) (se SANN, adj. 1 j α). Vij .. (förmana) alle våre undersåter .. så sannerligen som the vele, at det dyrebare och oskyldige Christi blodz uthgiutelse them til theres synders aftvättning och förlåtelse komma skall .., at de denne före:ne vår sidste och ändelige vilie .. hållandes varde. G1R 29: 561 (1560). särsk. i uttr. så sannerligen mig Gud hjälpe (till liv och själ) o. d., så sant mig Gud hjälpe (se SANN, adj. 1 j α α’). Saa sannelegha megh gudh hielpe ok alle Swerigis patroner. G1R 1: 59 (1523). Så sannerlige os Gudh hielpe och hans helge evangelium till evigh tidh. RA I. 1: 252 (1540). Så sannerligh migh Gudh till hjelpe bode till liff och siel nu och euinnerliga. BtFinlH 4: 268 (1564).
2) (†) motsv. SANN, adj. 4 o. 5: i verkligheten, faktiskt; sant, verkligt; i egentlig mening, verkligen; helt o. fullt; i själva verket, egentligen; äv. närmande sig 3 b. Alle haffde Joannem ther före ath han sannerligha war en prophete. Mark. 11: 32 (NT 1526; Bib. 1541: alle höllo Johannem för en sann Prophet; Bib. 1917: verkligen). Om sonnen gör idher frij, thå ären j sannerligha frij. Joh. 8: 36 (Därs.; Bib. 1541: retzligha; Bib. 1917: verkligen). (De) woro sanneligha christne såå wäl som wij och frelste j samma troona som wij, som scriffwit ståår j then bokenne om Apostla gerningana. OPetri 1: 27 (1526). Sij denna dart, hwilcken den falske (dvs. Æneas) mig (dvs. Dido) för een skänck, men sannerlig een tienlig ting till mitt egit lijfs förspillande hafwer qwarlemnat. AWollimhaus (c. 1669) i 2Saml. 1: 125.
3) använt till ett kraftigt försäkrande l. bedyrande av att vad som utsäges är sant l. riktigt l. till förstärkande av innehållet i det sagda: i sanning, förvisso, verkligen, faktiskt, minsann; äv. använt ss. en mild ed: ’min själ’ o. d.; jfr 1.
a) [jfr 1] (numera i sht i bibeln o. bibelpåverkat spr. samt vard.) formellt utgörande en bestämning till säga, ss. ett kraftigt försäkrande l. bedyrande av att vad man säger är sant l. riktigt l. för att kraftigt understryka vikten av det sagda. Sannerligha sannerligha sägher iach tigh, vthan en bliffuer födder vppå nytt kan han icke see gudz rijke. Joh. 3: 5 (NT 1526; Bib. 1917: Sannerligen, sannerligen). Sannerligha sägher iach tigh, I dagh skall tu wara medh mich j Paradijs. Luk. 23: 43 (Därs.; Bib. 1917: Sannerligen). Det säger jag då sannerligen, att om jag kunnat ana det här, så hade (osv.). Michaelson Ungk. 164 (1892). Bror Lasse, jag säger dig sannerligt: / här frodas en afund stor. Lindqvist Rim 1: 108 (1907).
b) formellt utgörande ett satsadverbial; i äldre ex. ofta svårt att skilja från 2. Han har sannerligen gjort skäl för sitt arvode. Ge honom något att styrka sig med, det kan han sannerligen behöva. Det ska sannerligen bli sista gången jag hjälper honom! Nej, nu får det sannerligen vara nog! Thå höffwitzmannen sågh hwadh ther skeedde prijsadhe han gudh och sadhe, Sanneligha war thenne här en rettferdwgh man. Luk. 23: 47 (NT 1526; Bib. 1917: verkligen); jfr 2. Sannerliga är thet tilbörleghit rett och salight, at wij altijdh och allestädhes tacke tich herre. OPetri Hb. C 2 a (1529). (Kristi) begrafning förvisser migh och försäkrer migh och, at han sannerlighen och förvisso för mine skuld hafwer lijdhit dödhen, och sannerligen är begrafwen för mine skuld. Carl IX Cat. K 4 a (1604). Helsungalands pris bör sannerliga icke den minsta wara, när man detta imot andra Län och Landskaper i Swea Rike iämföra behagar. Wettersten Forssa 3 (c. 1750). Jag vet sannerligen inte vad slags putsmedel sagoprinsessor brukar ha till sina kronor. Lindström Leksaksb. 19 (1931). Livet är sannerligen ingen dans på rosor. Eriksson ÖmhHung. 45 (1948). — särsk. [jfr uttr. sant för Gud (se SANN, adj. 1 h ε γ’)] (†) i uttr. sannerligen för Gud (jfr c β slutet), sannerligen, förvisso. När se’n du en förnyad hud / Hvart sjunde år lär få, / Jag tycker, sannerligt för Gud, / Att det är vackert så. Sehlstedt 4: 7 (1871). Jag skulle sannerligen för Gud önska, att (osv.). Strindberg AmerHum. 3: 10 (1879).
c) i mer l. mindre klart interjektionell anv. (o. med en däremot svarande satsställning); ofta inledande en utropssats. Hwar vj ecke nödde vorom .. sannerlige vj ville thet eller nogit annat som owant ær ingelunde begere. G1R 2: 84 (1525). Sannerligha så wist som Herren leffuer, och så wist som tijn siäl leffuer, thet är icke meer än itt stegh emellan migh och dödhen. 1Sam. 20: 3 (Bib. 1541). Sannerligen om det stogo uthi mitt welde, skulle then olust länge sedan hafwa wändt åther. Gustaf II Adolf 121 (1615). Om iagh woro den aldra fattigasta tiänstepijga j werlden, och han den aldra Rijkaste drängen och tillbudo migh sin Person, sannerligen, wille iagh häller tiggia j alla mina dagar, än taga Een sådan Lazarijt (dvs. stackare) till man. VDAkt. 1681, nr 147. Sannerligen, här måste tillgripas kraftiga medel för att överskyla denna mesallians. Carlsson 4711 53 (1921). Nej, så sannerligen! Gustaf-Janson Råtun. 164 (1962). — särsk.
α) (i sht vard.) ställt framför en (formellt negerad, ss. fråge- l. utropssats utformad) sats, betecknande att satsens utsaga (verkligen, trots allt, till ngns förvåning) är sann l. riktig: minsann (se d. o. 1 b β), ’min själ’, ’så ta mig fan’; jfr ICKE f β. Sannerligen tror jag inte att det är själva prosten som kommer på besök! Sannerligen glömde han ändå inte sitt paraply! Roman Holbg 282 (1746). Sannerligen kostar det icke för mycket på mitt ömma hjerta, att nu mista en så god och trogen vän. JJBjörnståhl (1775) hos Linné Bref I. 3: 267. Du lilla hycklerska! Men jag förlåter. .. / Nej, sannerligen tror jag ej hon gråter! Melin Snöhvit 93 (1897). Han tittade upp mot himlen, sannerligen kunde inte Vintergatan redan skönjas. Thorén Herre 48 (1942).
β) (i sht vard.) ställt framför en (formellt jakande) bisats inledd av konjunktionen om l. (mera tillf.) att l. en sats utformad ss. en konjunktionslös objektssats, betecknande ett emfatiskt förnekande av satsens utsaga: minsann (se d. o. 2), så sant (se SANN, adj. 1 i), ’min själ’, ’(nej) så ta mig fan’. Rudbeck Atl. 1: 289 (1679). Sannerligen jag rår för det! Atterbom Bref 169 (1825). Sannerligen jag ser någon botten på det här växande eländet. Bremer Hertha 41 (1856). Sannerligen att min håg för skämt / Får hädanefter ”göra mig spritt galen”. CVAStrandberg 5: 309 (1862). Sannerligen jag själf skulle vilja sitta i den pinnkareten i sådan fart. Cavallin Kipling Gadsby 132 (1897). Vad skulle jag väl taga mig till för att bli kvitt honom, tänkte jag. Ja, sannerligen om jag det kunde begripa. Walfridsson Luff. 168 (1933). särsk. (†) i uttr. sannerligen för Gud har ngn (osv.), aldrig har ngn (osv.); jfr b slutet. Sannerlig för Gud har jag .. någon sett, som så oförväget rider (som E. Maj:t, dvs. K. XII). THästv. 1833—34, s. 351 (1697).
Spalt S 1092 band 24, 1965