| Publicerad 2017 | Lämna synpunkter |
VISSERLIGEN vis3erlig2en, äv. -li2g-, förr äv. VISSELIG l. VISSELIGA l. VISSELIGAN l. VISSELIGEN l. VISSERLIG l. VISSERLIGA l. VISSERLIGAN l. VISSLIG l. VISSLIGEN, adv.
1) (†) ss. bestämning till anförings- l. tanke- l. förnimmelseverb o. d., ss. uttryck för säker förvissning (o. ofta med förstärkande l. bekräftande innebörd): helt säkert l. med visshet; i fråga om åsikt l. önskan l. förhoppning o. d., äv.: helt o. fullt l. helhjärtat l. innerligen; äv. ss. bestämning till verb med annan bet. närmande sig bet.: tryggt l. säkert; stundom svårt att skilja från 2. (Vi) meenom visseliga at wj ey lenghre plichtoghe ærom honom troo oc lydna holla. G1R 1: 31 (1521). Doch må I haffve enn viss karll hoss honom, som folgdhe honom hijtt till oss, så att han ju visseligen framkomber. G1R 20: 210 (1549). När .. (Kristian II) war j Stocholm krönt, / The Saluge Swenske finge tå rönt. / Huru Danske pläge eeder och loffuen halle, / Ty måtte the wisselige gruffue sigh alle. Svart Gensw. G 4 a (1558). Iagh förstår .. och wisserlighen troor och weet, at Jesus Christus .. hafwer migh fattig syndare .. egenom sigh sielf återlöst och förlosset. Carl IX Cat. H 1 a (1604). Jag försehr mig vissligen, at E. H. tenna min dristiga .. bönescrift til tet bästa uptagandes varder. OxBr. 12: 599 (1618). Huilcket, (om thet skeer, som jagh wisserligh förmodar) skal göra migh frodigh och modigh härnäst at frambära godh Frucht. Stiernhielm Arch. B 3 a (1644). Tror wiszeliga, at thesza äro fyra starcka stolpar, hwarvppå Konungens stol sig tryggeliga stöder. Swedberg SabbRo 379 (1688, 1710).
2) († utom i c) ss. satsadverbial, för att bestyrka l. bekräfta riktigheten av l. sanningshalten i satsens utsaga: i sanning l. (helt) säkert l. visst l. utan tvivel l. förvisso; äv.: i egentlig mening l. i verkligheten l. i själva verket; särsk. dels i förb. med föregående konditional sats, dels i uttr. så visseliga som, lika säkert l. i samma mån som; jfr 1. Ath mitt köt är wisseligha maat, och min bloodh är wisseligha dryck. Joh. 6: 55 (NT 1526). Så wisseliga som wij äte hans lekamen och dricke hans bloodh, såå wisseliga är och Christus giffuin j dödhen. OPetri Hb. D 4 a (1529). För hwilket alt iagh plichtigh är honom tacka och loffua, lydigh wara och tiena, Thet är wisseligha sant. Cat. 1572, s. B 2 a. Der Kongl. Maj:t icke med tidig hjelp .. hade imellan kommit; så hade wiszerligen Regementet skyndat til total ruin och undergång. HC11H 9: 75 (1697). Cometer, til et visst och kan hända ej så stort antal, gå visserligen uti Ellipser omkring Solen, och äro Planet-systemets ständige tilhörigheter. VetAH 1756, s. 168. (Planscherna) hvilka äro tecknade af W. v. Wrights mästarehand, med sådan sakkännedom .. att de visserligen icke kunna öfverträffas. Ström SvFogl. 7 (1839). Östergren (1968). — särsk.
a) inledande sats, för att ge (starkt) eftertryck åt satsens sanningshalt. Hade wij theres röster, lydige warit, / Wisseligha hade wij, aldrigh så farit. TobCom. B 2 b (1550). Är thet vthi andre Siukdomar aff nödhen (att snabbt söka vård), wisselighen så är thet och vthi Pestilentz tijdhen nödigt. Berchelt PestOrs. G 8 b (1589). Visserligen skall ingen utan varmaste deltagande inblicka i skaldens själ. Atterbom Minnest. 2: 106 (1847). ”Före detta” står det på mången (grav)vård .. Över en grav får termen en egen tyngd och ovederlägglighet; visserligen är den fördetting som tittar på gräset underifrån. Nilsson Vänner 8 (1955).
b) ss. förstärkning av svarsorden ja (jfr JA I 1 d), jo (jfr JO, interj. I 1 a β). Skulle nw Gudh offuer sådana förachtelse jcke swårliga förtörnas? Jo wisseliga. OPetri 3: 540 (c. 1535). Är Döpelsen nödig? Ja, wisserligen. Swebilius Cat. 2: 80 (1689). Mamma .. sjöng: ”Kom, sköna jungfru, i mina armar, jag är den vännen, ja, visserlig!” Lidforss Strömgren Förgångn. 7 (1925).
c) (fullt br.) ss. uttryck för medgivande l. eftergift: förvisso l. mycket riktigt; särsk. (o. i sht) i sats l. led som kontrasteras med följande (särsk. dels med men samordnad (samordnat), dels negerad (negerat)) sats l. led; ss. inledning till sats l. led äv. närmande sig l. övergående i bet.: om också l. låt vara l. må så vara (att). Utskottet har sökt att bilda .. en lagstiftande makt, visserligen trög till verkning, men fast och stark till motstånd. Järta 1: 44 (1809). Dylika fall äro visserligen högst sällsynta. Likväl gifves ett och annat exempel derpå. Oscar I Straff 8 (1840). Visserligen säger man att alla menniskor intressera sig för teatern. Och det kan nog vara sant; men huru intressera de sig för den? Hedberg SvSkådesp. 5 (1884). En ny, visserligen enkel, men ändamålsenlig och god uppsättning av bohagsting. 3SAH 2: 154 (1887). Han såg visserligen ut som en slusk, men det behövde ju inte gästerna lida av. Ingemarsson SmåCitr. 213 (2004).
Spalt V 1429 band 37, 2017