Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VISSA, v.1 -ade. vbalsbst. -AN (se avledn.), -ING (se avledn.), -NING (se avledn.).
Ordformer
(vess- (w-, -ssz-) i avledn. 1538 (: vesszen)–1732 (: wessan). viss- (u-, w-, -sz-) 1527 (: wissan)–1769 (: wissan). wis- (u-) 1529 (: wisningh)–1636)
Etymologi
[fsv. vissa; jfr fd., d. visse, nor. dial. vissa, ävensom mlt. wissenen, wisse; till VISS, adj.2 — Jfr FÖRVISSA, v.]
(†)
1) bekräfta l. fastställa l. bestämma (ngt); med avs. på kamp l. strid l. slag o. d. äv.: utmana l. uppfordra till; äv. med indirekt obj.; jfr FÖRVISSA, v. 5. Wij haffue fåt tidender atthe haffue vissat en slagting tilhopa. G1R 10: 16 (1535). Thå skal hertog Johan .. möta wora frw drotningene .. och wissa the dachtingan. OPetri Kr. 153 (c. 1540). Then plats ther striden var vissadh, nembliga Bråvallaheedh i Werendh. LPetri Kr. 43 (1559). Icke Män allena; vthan man finner ock at Qwinnor: hwilkom doch tienligare wore hålla i råcken och sländan; än gripa til wärjan, hafwa wiszat hwar andra slagh. Isogæus Segersk. 822 (c. 1700).
2) tillförsäkra l. lova l. utfästa (ngt); äv. dels med obj. ersatt av bestämning inledd av prep. om, dels med indirekt obj. (äv. refl. sådant: förvissa sig). Om han ville visse och tilseija norske män vijken (dvs. ett norskt landområde) igän in vnder norigis crone om han finge sijn framgång i Suerige effter sijn vilia. G1R 5: 257 (1528). Samma dagh suor Benct Gunnaess(o)n sin borgiare edh och wthgaff och wissadhe pen(nin)g(er) 16 m(ar)k. TbLödöse 381 (1596). I thet .. (spanjorerna) togo aff the Genueser stoore Pen(n)inge-Summor til Låhns, och wissade them ther emoot pant aff Konungens Inkompster vthi Spanien. Brask Pufendorf Hist. 86 (1680). Iag wissar mig där åm att Iag straxt hänne finner. LejonkDr. 148 (1688). Dhen hielp, om hwilken iag nu En tijd bort åht warit wissad och försächrad. VDAkt. 1708, nr 193. — jfr UT-VISSA o. FULL-VISSAD.
3) avgöra l. bestämma (ngt); äv. med direkt personobj.: anvisa l. utse. Jnghen broder .. wanuyrda annars gärningh, wthan brister ther någåt wthi, då wisse thz åldermannen och Companiet. Skråordn. 275 (1589). Skall och jngienn wissa eller wthgiöra nokion thil arbethiss, wthan th(et) ähr fullth fördh folk, so arbethidh kan giöra thil fyllisth. TbLödöse 352 (1595).
Avledn. (till 2; †): VISSAN, sbst.1, f. [fsv. vissan] visshet l. förvissning l. säker vetskap; äv.: försäkran l. säkerhet l. utfästelse (jfr förvissan 2), särsk. i uttr. sätta ngt i vissan, lämna ngt ss. säkerhet l. garanti. Såå som man icke kan tagha noghen wissan eller försäkring, vtan man först weet j huadh sack man sådana foruissan eller försäkring tagher, Såå (osv.). OPetri 1: 179 (1527). Effter vij her till både aff schriffvelser och eliest ingen mehere vissen eller någet fulkomligit bescheed haffve um samme handels fortgångh kunnet förfare, therföre (osv.). G1R 29: 523 (1560). Till högre wissan thet thenne Götstaff motte tröste sigh widh, sade Erchebispen honom hure (osv.). Svart G1 11 (1561). Til vnderpant hafuer han honom i wissan satt hanss gård och grund i Wexiö. VRP 1629, s. 347. Williandes iag nu intet widare inlåta mig emot Jungfru Långs och des Concepists obeskiedelighet, utan lefwer i wessan at hon med honom pådömmes plickt för sitt skrifwande. VRP 10/6 1732. Ihre (1769). jfr o-vissan. —
VISSING, f. [fsv. vissing] särsk. i uttr. sätta ngt i vissing, lämna ngt ss. säkerhet l. garanti; jfr förvissning 4. (Hon blev) tiltalatt, för hun icke hade sopat torghet; dher til suarade mesther Hindrich, att hun ähr trolåffuat, och satte tijo daler ij wissingh. TbLödöse 22 (1587). —
VISSNING, f. om ngt som ger säkerhet; försäkran l. garanti; särsk. i det mer l. mindre pleonastiska uttr. vissning och förvarning (jfr förvaring 4); jfr förvissning 3. När jak får noghen god wisningh och förwarning, wil iak tåg gerne giffue beuisning och förwarningh på mine sido. G1R 6: 376 (1529).VRP 1610, s. 238.

 

Spalt V 1425 band 37, 2017

Webbansvarig