| Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SATURERA sat1ure4ra l. -ɯr-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr SATURATION, SATURATOR, SATURATÖR.
1) (i fackspr., numera bl. tillf.; se dock slutet) mätta (se MÄTTA, v. 2 b γ); äv.: indränka (ngt med ngt) till mättnad; äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Hiärne Förb. 30 (1706). När Arsenik-syran satureras med Vinstens alkali, upkommer et medelsalt. VetAH 1775, s. 270. Ehuru mager en jord i sig sielf är, blifwer hon dock en kraftig gödsel, när hon är saturerad med urin. SamlRönLandtbr. 3: 119 (1779). (Det smälta tackjärnet) måste .. endast wara satureradt med mera Phlogiston och Eldsmateria, hwilka det af Kolen och den forcerade hettan kunnat erhålla. Rinman JärnH 362 (1782). De ämnen, som böra excerneras (dvs. avskiljas ur kroppen), hopa sig (vid metodiskt fastande) i stor mängd… Urinen blir mörkt saturerad. TLäk. 1833, s. 406. Cleve KemHlex. 270 (1883). 2NF (1916). jfr ÖVER-SATURERA. särsk. i utvidgad anv., i fråga om införande av en gas i en vätska i syfte att åstadkomma (mättning av lösningen o.) utfällning av ett l. flera ämnen (som avskiljas ss. biprodukter); numera företrädesvis (fullt br.) i fråga om (mättning av en lösning o.) utfällning av kalk gm införande av kolsyra; oftast (vid framställning av socker): mätta (sockersaft) med kolsyra o. därigm åstadkomma utfällning av kalk (som tillsatts vid råsaftens rening); i sht förr äv. i fråga om rening av sockersaft medelst svavelsyrlighet: svavla. Den en gång med kolsyra behandlade (bet-)saften .. upphettas och satureras på nytt. Grönberger Hvitbet. 15 (1872). 2NF 26: 222 (1917; äv. i fråga om svavling). LAHT 1920, s. 307 (vid framställning av fosfat). BonnierKL 10: 167 (1927). Wiklund Sockertillv. 68 (1954).
2) (†) med avs. på färg(ton): göra mörk l. djup l. fyllig; anträffat bl. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr MÄTTA, v. 2 b ε. VetAH 1820, s. 302.
Spalt S 1240 band 24, 1965