| Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SEGA se3ga2, v.2 -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
2) förflytta sig på ett underlag som sviktar l. ger efter l. förflytta sig långsamt (o. mödosamt); äv. övergående i bet.: sjunka ned (i ngt) o. därigm hindras i sin rörelse (äv. i utvidgad anv., om steg); utom i b företrädesvis i vissa trakter; jfr 4. Det regnar beständigt, och steget / segar i dynga för varje kliv. Malm Tomt. 31 (1932). — särsk.
a) gå l. springa (med svikt i stegen) på svag is så att den bågnar (i vågor); jfr SEG-IS. En säregen vintersport (i Mariestad) av tvivelaktigt värde var den s. k. segningen. Denna bestod däri, att då isen ännu var svag, grupper av pojkar i horisontella rader jagade fram över isen, vilken därvid buktade sig i verkliga vågor. NärGickSkol. 325 (1934).
b) (i fackspr.) i halling: förflytta sig med långsamt glidande steg; jfr SEGA ÖVER o. SEG-STEG, -STÄLLNING.
3) arbeta långsamt l. tungt (med ngt) l. dra sakta (i ngt) l. lyfta sakta l. tynga sakta (på ngt); äv. med obj. betecknande ngt som man drar i l. lyfter o. dyl. o. därigm sakta förflyttar (se a, b); äv. med saksubj.; utom i b o. c företrädesvis i vissa trakter. Nu segade jag med höfången från sju om morgonen till sju om kvällen. Lo-Johansson Hist. 172 (1928). (Mannen som håller i linan) stöder knät mot suden, segar och ger efter, ekan vaggar häftigt för rycken (av den harpunerade sälen). Barthel Harstena 86 (1933). Vid en massagrav, till hälften fylld av rutten betblast, stod en rad karlar och segade i ett rep. Lo-Johansson Stat. 1: 238 (1936). Statarna (som försökte lyfta upp en havererad bil ur diket) .. lade sig segande på spaken. Därs. 2: 309 (1937). — särsk.
a) (†) inom tyngdlyftningen: lyfta (tyngd) långsamt (från brösthöjd) utan sats, pressa (se d. o. I 5); jfr SEGA UPP 1 slutet. Han till och med sega’ den der vigten. TIdr. 1897, s. 136. Ett världsrekord i segning eller sakta pressning på en arm, sattes d. 31 jan. i år i London af Arthur Saxon. NordIdrL 1903, s. 86.
b) med obj. o. bestämning angivande riktning vari ngt sakta l. mödosamt förflyttas; äv. bildl. (särsk. i uttr. sega hem segern, i fråga om idrottstävling: gm en kraftansträngning ta hem segern); i sht i de särsk. förb. SEGA IN, UPP, UT. Sveriges serierutinerade och mera strapatsvana lag (borde) i längden sega hem segern (i en landskamp i fotboll). IdrBl. 1935, nr 113, s. 2.
c) i utvidgad anv., i p. pr. med mer l. mindre adjektivisk bet., om rörelse: långsam(t stegrad). Du måste .. alltid börja en roderrörelse mjukt och långsamt. .. Man kan bäst beskriva en roderrörelse som en mjuk, segande rörelse. Söderberg PrFlygl. 1: 72 (1935).
4) refl.
a) långsamt o. mödosamt förflytta sig (i viss riktning l. genom ngt o. d.); äv. med saksubj., betecknande fartyg o. d.; jfr 2. Jag hängde med ett järngrepp fast i lejdaren och segade mig sakta uppåt. Ericsson Hundl. 182 (1923). Missförstådd av dagens Roxane, / .. segar han (dvs. den som strider för en förlorad sak) sig så gott han kan / genom likgiltighetens klister. Malm AskEld. 55 (1934). Kamelernas steg, som blev kortare, då de segade sig uppför en sanddyn, och längre, när det bar utför igen. Selander i 3SAH LXIV. 1: 22 (1953).
b) (mera tillf.) i uttr. sega sig kvar, envist dröja sig kvar. Klockan är över tre på dagen och nyckeln har nyss vridits om efter den sista utställningsbesökaren, som segade sig kvar i det längsta. Vi 1952, nr 18, s. 12.
Anm. Den i nedanstående språkprov anträffade ipf.-formen segde är möjl. en ombildning av seg, ipf. av SIGA (jfr sigde under SIGA). Sara segde ner till Jorden. NVedboDomb. Höstt. 1733, § 64. Inf. sega kan äv. i vissa fall möjl. uppfattas ss. (en under inflytande av ipf. seg, segde uppkommen) ombildning av SIGA [jfr sv. dial. seja (med pr. sejer o. ipf. sejde l. sej) i förb. seja näj, segna ner, sie l. seje (med ipf. sej), sjunka, segna, rinna sakta, o. se vidare Wigforss SHF 56 (1913), Areskog ÖSmålF 158 (1936)]; jfr språkprovet från 1685 under SEGA NED.
1) (i sht i vissa trakter, mera tillf.) till 2, = 2. Sjuttonhundratalsresenärerna följde nog i stor utsträckning Linnés exempel och segade fram på hästryggen. TurÅ 1945, s. 284.
2) till 4 a, refl., i uttr. sega sig fram, långsamt (o. mödosamt) förflytta sig l. ta sig fram; jfr 1. FoFl. 1937, s. 23 (om fiskyngel). Vi segade oss fram fot för fot .. uppför floden, som endast här och där bjöd på rent farvatten. Malm Roberts Arund. 69 (1939). Farten vid kollisionen var låg, fartyget hade segat sig fram. SDS 1953, nr 296, s. 15. särsk. oeg. l. bildl. (Makarna) levde mestadels samman utan slitningar .. och segade sig fram genom årets många enahanda dagar. Moberg Sedebetyg 26 (1935). —
SEGA IHOP10 04. (i vissa trakter) till 1: sjunka ihop. Det svartnade för ögonen. Han orkade inte följa längre utan segade ihop i en snövall. Rosendahl Lojäg. 158 (1956). —
SEGA IN10 4. till 3 b: långsamt (o. mödosamt) dra l. hala in (ngt). Nu börjar sillen kännas (vid inhalningen av vaden), den sista biten är tyngst, den får segas in, meter för meter. Barthel Sill 39 (1929). —
SEGA NED10 4 l. NER4, äv. (ålderdomligt) NEDER40. (i vissa trakter) till 1: segna l. sjunka ned. (Vittnet) sågh soldaten (som blivit slagen) sega neder Emoth Jorden. VRP 1685, s. 204; jfr anm. ovan. —
SEGA SIG FÖRBI 10 1 04. till 4 a: långsamt (o. mödosamt) ta sig förbi (ngn l. ngt). Agvald BKörtekn. 63 (1957). —
SEGA SIG IGENOM10 1 040 l. 032, äv. SEGA SIG GENOM10 0 40 l. 32. till 4 a; särsk. oeg. l. bildl.: långsamt (o. mödosamt) arbeta sig igenom (ngt). Alexandra .. plockade upp 800-sidors romanen, gäspade och segade sig igenom to the bitter end. SvD(B) 1943, nr 97, s. 8. —
SEGA UPP10 4.
1) till 3 b: långsamt (o. mödosamt) dra l. lyfta upp (ngn l. ngt); äv. med saksubj. Maskinisten .. måste .. ha någon som passar på när vrålsjöarna komma rusande, gräva upp en dal under förskeppsbottnen och sega upp akterskeppet mot stjärnorna. Martinson Kap 149 (1933). särsk. (numera bl. tillf.) inom tyngdlyftningen: lyfta (tyngd) långsamt (från brösthöjd) utan sats, pressa (se d. o. I 5); jfr sega, v.2 3 a. Då hr Odén .. ”segade” upp 70 kg. på en arm i sänder, tillerkändes honom .. första priset. TIdr. 1895, s. 208. IdrBl. 1935, nr 113, s. 3.
2) till 4 a, refl., i uttr. sega sig upp, långsamt (o. mödosamt) lyfta l. dra l. arbeta sig upp. Jonatan trädde långfingret genom en ring till en av sotskåpsluckorna och segade sig upp på krokig arm. Holmström Däck 107 (1927). —
SEGA UT10 4. till 3 b: långsamt (o. mödosamt) dra ut (ngt); särsk. oeg. l. bildl.: dra ut på (ngt) l. töja ut (ngt). Man (får) känslan att romanen segats ut till oproportionerliga mått för att kunna fylla ett önskvärt utrymme. SvD(B) 1944, nr 269, s. 9. —
SEGA ÖVER10 40.
1) (i fackspr.) till 2 b, i halling: med segsteg dansa över (till viss plats o. d.). Folkdans. 94 (1923).
2) till 4 a, refl., i uttr. sega sig över (ngt), långsamt (o. mödosamt) arbeta l. ta sig över (ngt). Så ta vi en stark kurva, sega oss över ett backkrön och rulla fram i horisontalplanet. Barthel Atl. 45 (1931).
(2 b) -STEG. (i fackspr.) i halling: danssteg varvid foten långsamt glidande föres framåt. Folkdans. 94 (1923). —
(2 b) -STÄLLNING. (i fackspr.) i halling: kroppsställning vid slutet av ett segsteg, varvid ena benet är framfört o. kroppen framlutad över detta ben. Folkdans. 96 (1923).
Spalt S 1623 band 24, 1965