Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SEGELSTEN se3gel~ste2n, förr äv. SEGERSTEN, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
(numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) naturligt magnetisk järnmalm; särsk. om (långsträckt) stycke av sådan malm; jfr MAGNET-STEN; äv. allmännare: magnet l. kompass; äv. bildl. (jfr MAGNET b). (Lat.) Magnes (sv.) seghelsteen han drager iern til sich. VarRerV 51 (1538). Item skall qwinnan som pijnas med barn hålla en segersten i sin hand, tå föder hon sachtmodeligh snartt och lyckosampt. OMartini Läk. 35 (c. 1600). Segelstenen är uppfunnen här i Nordsiön eller Östersiön hoos Hyperboreos. JTBureus (1610) i 2Saml. 4: 40. Segersteenen wender sigh enda i Norr. Schroderus Comenius 88 (1639; t. texten: Der Magnetstein). Män säll ok trefald säll! then som sigh weet at wända, / Hwart Himlens Segel-Steen draer Sinnet. Lucidor (SVS) 317 (1673). Magnet. Segelsten. .. Är en jernmalm, hvilken lagder vid jernfilspån eller jernbitar, straxt drar dem til sig; visar ock polerna. Wallerius Min. 262 (1747). (G. Bonde) som såg sitt Sjö-Ur omvridit, dess Segersten rubbad, Sjö-korten ändrade och oväder upstiga mot horizonten, refvade sine segel. Tilas ÅmVetA 7/6 1766, s. 22 (i bild, i fråga om politisk omvälvning). UpplFmT 44: Bil. 288 (1930; i referat av J. T. Bureus’ framställning).
B: SEGELSTENS-GRUS. malmgrus av magnetisk järnmalm. Segersteens grus .. som han hadhe tagit i Östergötland. Bureus Suml. 33 (c. 1600).
Spalt S 1645 band 24, 1965