| Publicerad 1965 | Lämna synpunkter |
SEGLARE se3glare2, m.||ig., äv. (om djur l. sak) r.; best. -en, äv. -n; pl. =; pl. best. -arna (Weste FörslSAOB (c. 1815) osv.), äv. (numera bl. i Finl.) -arena (UrFinlH 256 (1716: Säglarena), NautT 1908, s. 303).
1) motsv. SEGLA 1: person som seglar l. är kunnig i segling; numera företrädesvis om person som ägnar sig åt segelsport; äv. mer l. mindre bildl. Helsingius (1587). Man väljer (för de romerskkatolska missionärernas resor till Kina o. Amerika) de Svenska (framför andra nationer), för det man är väl hanterad på deras Skepp, för det folket är beskedligt och dygdigt, och för det de äro gode Seglare och Kölmän. Björnståhl Resa 1: 348 (1772). Vid hvar kroghamn seglarn frågar / Först sin ficka: ”törs jag in?” Valerius 2: 126 (1811). Ensam i bräcklig farkost vågar / Seglaren sig på det vida haf. Geijer I. 3: 312 (1838). (N. Tessin d. y. o. D. Cronström) voro lika försigtiga seglare på lyckans haf. Crusenstolpe Tess. 3: 7 (1847). Seglarna få båthamn och klubbhus vid Graneberg. UNT 1933, nr 64, s. 1. — jfr BÅT-, FRI-, JAKT-, KANOT-, KAPP-, KUST-, LUST-, LÅNG-, LÅNGFÄRDS-, POKAL-, POST-, SÖNDAGS-SEGLARE. — särsk. i utvidgad anv., motsv. SEGLA 1 o, om person som ägnar sig åt isjakt- l. skridskosegling. SvSeglaren 1907, s. 33 (om isjaktseglare). Segling 1915, s. 49 (om skridskoseglare). jfr ISJAKT-, SKRIDSKO-SEGLARE.
2) motsv. SEGLA 1: segelfartyg l. segelbåt; äv. om sådant fartyg osv. med tanke på dess segelegenskaper (i sht i sådana uttr. som god l. dålig seglare). (Den danska flottan) lade sigh medh 60 siglare strax noran Callmar. Bolinus Dagb. 78 (1679). Fregatten Reval är en lat seglare, hvarföre han til krytzing intet kan brukas. 2RA 3: 679 (1734). En snell seglare. Serenius (1741). Ehuru tvänne Skepp kunna vara aldeles lika til Storlek och Form, lika Tacklade och lika stora Segel, så händer ofta, at dessa 2:ne Skepp ej äro lika gode Seglare, när det kommer an på at segla Bidevind. Chapman Liniesk. 67 (1796). Barbarernes skepp äro dåliga seglare, och icke vuxne en strid med Hellenernes. Carlstedt Her. 3: 393 (1833). Många stolta seglare har .. gjort sina sista krängningar här (utanför Viken). Jönsson ÄnSjung. 17 (1947, 1954). Det glittrande Sundet med vackra seglare. Henning HbgMinn. 1: 406 (1950). — jfr BIDEVIND(S)-, FRI-, KAPP-, KUST-, LATIN-, LUST-, LÅNG-, LÅNGFÄRDS-, MOTOR-, POKAL-, POST-, RÅ-, SNED-, SNÄLL-SEGLARE m. fl.
3) [jfr 2] om vissa vattendjur (l. kolonier av sådana) som till utseendet l. med hänsyn till sätt att förflytta sig påminna om segelfartyg l. segelbåtar l. vilkas äggkokonger ha sådant utseende (jfr SEGLA 2); särsk.
a) (†) pärlbåt; äv. [jfr motsv. anv. i t.] om bläckfisken Argonauta argo Lin., pappersbåt (jfr PAPPERS-SNÄCKA, SEGEL-SNÄCKA 2). Wallerius Min. 372 (1747). Möller (1790; om pärlbåt o. pappersbåt). Dalin (1854; om pappersbåt).
c) [jfr motsv. anv. i t.] (†) vattenbaggen Hydrophilus caraboides (Lin.), som lägger sina ägg i en båtliknande kokong som flyter på vattnet o. har ett rörformigt, mastliknande utskott. Möller (1790). Heinrich (1828).
4) i utvidgad anv. av 2, om person l. djur som rör sig på land på ett sätt som påminner om segelfartygs l. segelbåtars rörelse (jfr SEGLA 3); särsk.
a) (vard., mera tillf.) sport. om fotbolls- l. bandyspelare o. d. som icke planmässigt samspelar med andra utan söker att på egen hand genomföra sina anfall; jfr SEGLAR-SJUKA. IdrBl. 1935, nr 9, s. 10 (angivet ss. använt i Finl.).
5) motsv. SEGLA 4, om ngn l. ngt som seglar genom luften (o. utnyttjar dess bärkraft) l. genom rymden; särsk. dels om fågel, dels om himlakropp; äv. mer l. mindre bildl.; utom i a o. i ssgn LUFT-SEGLARE numera i sht i vitter stil, mera tillf. Du himlens gyllne seglare (dvs. månen), som simmar / Deruppe i det stjernbeströdda blå. Sätherberg Dikt. 2: 69 (1840, 1863). Luftens haf — de fjädrade seglarnes verldshaf. Dens. Blomsterk. 92 (1879); jfr 1. Ni liberala, / ni navigatörer upp i intellektuella världar, / ni seglare genom fantasins höga rymder. Berg ModAmer. 51 (1925). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i t.] zool. fågel tillhörande familjen Apodidæ (i vårt land representerad av tornsvalan); i pl. särsk. om denna familj, i sht förr äv. om ordningen Apodiformes (förr äv. om grupp av fåglar omfattande familjen Apodidæ jämte skärrfåglarna). 1Brehm 2: 194 (1875; i pl., om familjen Apodidæ jämte skärrfåglarna). ”Seglarna” hava luftens alla hav till herradöme, blott icke över polarländerna. Rosenius SvFågl. 2: 316 (1924). 2SvUppslB (1953; i pl., om ordningen). Palmseglaren (Cypsiurus parvus Lichtenstein), en liten grå seglare .. från Gamla världens tropiker. DjurVärld 10: 115 (1963). jfr ALP-, KLIPP-, TAGGSTJÄRT-, TRÄD-SEGLARE.
b) [jfr motsv. anv. i t.] (†) fågeln Oceanodroma leucorrhoa Vieill., klykstjärtad stormsvala. Möller (1790, 1807).
-DAG. sammankomst l. möte som hålles av seglare (tillhörande seglarförbund); jfr dag I 8. NTIdr. 1905, s. 211. —
(3) -FISK. [jfr t. seglerfisch, segelfisk] (†) sannol. om segelfisken Istiophorus greyi Jordan et Hill. Seglarefisken (Histiophorus immaculatus) når en längd af 20 fot. 1Brehm III. 1: 230 (1876). —
-KALENDER. kalender (se d. o. 3) för seglare. Göteborgs seglarkalender. (1925; titel på broschyr). —
-MÄRKE. utmärkelsetecken för seglare; äv. om seglares klubbmärke. Seglarbl. 1923, s. 214 (om utmärkelsetecken). Kostern 1931, nr 2, s. 12 (om klubbmärke). —
-MÖSSA. (över skärmen ofta med klubbmärke försedd) mössa (av den typ) som användes av seglare. Kostern 1929, nr 1, s. 8. —
(4 a) -SJUKA. (vard., mera tillf.) sport. bildl., om spelsätt i fotboll l. bandy o. d., kännetecknat av spelares försök att utan planmässigt samspel på egen hand genomföra sina anfall. IdrBl. 1935, nr 146, s. 9. —
(jfr 3 a) -SNÄCKA. (†) = seglare 3 a. VetAH 1793, s. 105. Fries ÅrsbVetA 1834, s. 129 (om pärlbåt). KonvLex. 1: 97 (1856; om pappersbåt). —
-STÄLL. dräkt (bestående av byxor, jacka o. sydväst) av vattentätt tyg för seglare. SvD(A) 1938, nr 190, s. 5. —
Spalt S 1700 band 24, 1965