Publicerad 1966   Lämna synpunkter
SEIGNETTE- senjät3~.
Ordformer
(äv. seignett-)
Etymologi
[till det fr. personnamnet SEIGNETTE]
i ssgr betecknande ett av den franske apotekaren Pierre Seignette (i La Rochelle i Frankrike) år 1672 upptäckt salt o. en hos detta salt förekommande form av elektricitet.
Ssgr: SEIGNETTE-ELEKTRICITET. [jfr t. seignetteelektrizität] fys. ett hos vissa kristaller uppträdande (o. först hos seignettesaltet konstaterat) elektriskt fenomen kännetecknat av bl. a. ovanligt höga dielektricitetskonstanter, ferroelektricitet. NaturvForsknRådÅb. 1950—51, s. 23. —
-SALT, n. [jfr t. seignettesalz, eng. seignette salt, fr. sel de Seignette] (i fackspr.) = rochelle-salt. Scheele Bref 46 (1770). Smith OrgKemi 128 (1938). jfr: (Sv.) Seignets salt. (Lat.) Sal seigneti. Wallerius Min. 438 (1747).

 

Spalt S 1729 band 25, 1966

Webbansvarig