Publicerad 1966   Lämna synpunkter
SEISMISK säj4smisk, förr äv. SISMISK, adj.; adv. -T.
Ordformer
(seis- 1902 osv. sis- 1904—1906)
Etymologi
[jfr t. seismisch, eng. seismic, fr. sismique, séismique; till gr. σεισμός, skakning, jordskalv (se SEISMO-). — Jfr SEISMICITET, SEISMIK]
(i sht i fackspr.) som hör till l. har avseende på l. utgöres av l. beror på jordskalv, jordskalvs-. Seismiska observationer. Ett seismiskt centrum, område. Seismiska vågor. En seismisk atlas. SD(L) 1902, nr 422, s. 2. Den seismiska rörelsen. 2NF 24: 1489 (1916). Två ständiga härdar för seismiska och vulkaniska företeelser, nämligen mellersta Chili och Nya Zeeland. NordT 1930, s. 472. Stora seismiska höjningar. Gislén UppgSolL 110 (1933).

 

Spalt S 1730 band 25, 1966

Webbansvarig