Publicerad 1966   Lämna synpunkter
SEKTERIST -is4t, förr äv. SEKTARIST, m.||ig.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(-arist 1835. -erist 1813 osv.)
Etymologi
[jfr eng. sectarist; till (stammen i) SEKTARIE, SEKTERISK o. SEKTERISM. — Jfr SEKTERISTISK]
medlem l. anhängare av en sekt (särsk. av en religiös sekt). Phosph. 1813, s. 293. Sekteristerna kallades Åkianer efter sektens anstiftare, hemmansägaren Åke Svensson i Östergöhl i Elmeboda. Moberg Utvandr. 14 (1949). —
Ssg: SEKTERIST-PREDIKANT. sekteristisk (frireligiös) predikant. Castrén Schildt 214 (1927). —

 

Spalt S 1766 band 25, 1966

Webbansvarig