| Publicerad 1966 | Lämna synpunkter |
SEKTERISM säk1teris4m, r. l. m. ((†) n. Polyfem); best. -en; pl -er.
om verksamhet för att bilda sekt(er) l. sprida en sekts läror l. om förhållandet att vara ansluten till l. verksam för en sekt; sektväsen; sekt- l. skolbildning; äv. om (trångsynt l. fanatisk o. d.) anda l. åsiktsriktning o. d. som är utmärkande för en sekt l. för sekter; äv. konkret(are): sekt l. skola. SvTyHlex. (1851). Bland Mammons dyrkare finns ingen sekterism. Ström SvOrdspr. 201 (1926). Den politiska sekterismens källsjöar hade börjat svämma över bräddarna. Ruin SjunknH 201 (1956). särsk.
a) i fråga om religiösa förh., motsv. SEKT, sbst.2 a. (Runeberg o.) Stenbäck 30 (1838). Till senare tiders sekterism hör (bl. a.) det Norrländska läseriet. SKL 3: 496 (1850). En varm religiositet, fri från sekterism och ofördragsamhet. Verd. 1888, s. 143. KyrkohÅ 1941, s. 5.
b) i fråga om filosofisk l. vetenskaplig l. litterär o. d. skolbildning, motsv. SEKT, sbst.2 b; äv. om uttryck(s-sätt) karakteristiskt för en litterär grupp l. skola o. d. Polyfem II. 3: 1 (1810). VetenskIDag 76 (1940). Den moderna dikten (visade) en tendens att fly från begripligheten, meningen och helhetssynen till språkstympningar .., litterära sekterismer och ren kryptik. Siwertz Pagoden 257 (1954). —
Spalt S 1765 band 25, 1966