| Publicerad 1966 | Lämna synpunkter |
SEKT säk4t, sbst.2, r. l. f.; best. -en; pl. -er32; förr äv. SEKTA, r. l. f.; pl. -er; förr äv. SEKTE, f.; best. -en; pl. -er.
om (mer l. mindre fast organiserad) grupp av personer, vilken i fråga om ideer l. åskådning avviker från sin omgivning l. från en förhärskande meningsriktning l. troslära l. dyl. (o. som utgör l. framstår ss. en ur ett större samfund o. d. avsöndrad enhet); parti, fraktion, grupp(bildning) o. d.; ofta ngt nedsättande, med särskild tanke på gruppens verksamhet ss. oppositionell l. fanatisk l. hemlighetsfull o. d.; numera företrädesvis i a samt i anv. med mer l. mindre tydlig anslutning till a. Linc. (1640; under secta). Jag är .. så rädd för den elaka Secten som min k. Argus kallar Petits-Maitrer. Dalin Arg. 2: 326 (1734, 1754). I .. (Arvid Horns parti) fans kärnan af 2:ne hufvudfiendtliga secter: Aristocrater och democrater. HSH 7: 232 (c. 1800). Till Johannes kommo Phariseer och Sadduceer. .. Och då, såsom bekant är, Rådet var deladt i dessa två Secter, synes (osv.). Ödmann StrFörs. 1: 400 (1800); jfr a. Sekterna i handelns fria rike äro monopoliserande korporationer. Geijer I. 7: 70 (1819). Jag tillåter mig kalla .. (syndikalismen i Härjedalen) för bolsjevism, fast sekten strängt taget bär en något avvikande etikett. Böök ResSv. 158 (1924). Den nazistiska sekten. GHT 1945, nr 31, s. 9. — särsk.
a) om religiöst samfund som skiljer sig från andra religiösa samfund med samma religion i fråga om lära l. kult l. författning o. d., trossamfund; numera bl. om ett sådant (särsk. frireligiöst) samfund som (mer l. mindre fullständigt) brutit sig ut ur ett större religiöst samfund (särsk. ur statskyrkan i ett land); förr äv. dels om munkorden (med tanke på skiljaktighet i ordensregler i förhållande till andra), dels om (samfund av anhängare av en) religion (se d. o. 2). Munkarne äre syndrade j åtskilielige secter. OPetri 1: 482 (1528). Then Mahometiske Secten. Alm. 1585, s. A 8 a. Then förgifftiga Papistiska Secten och Rotthen. AAAngermannus FörsprKyrkiost. A 6 a (1587). Werlden är nu så full aff Secter och Swärmare, som vthropa Dopet för ett vthwärtes Tingh, icke aff stoort wärde och gagn. Rudbeckius Luther Cat. 209 (1667). Vthi Religionsfreden (som slöts på riksdagen i Augsburg 1555) woro allenast twänne partijer, nembl. Catholiske och Augsburgiske Confessions Förwanter nämde, men the öffrige Secterne war Religions Frijheten och öffningen förbuden. Brask Pufendorf Hist. 314 (1680). Den Nya Secten. Moraliskt Lust-Spel I En Act. Envallsson (1782; komedititel; om herrnhutarna). Ifrån Protestantismen, men isynnerhet ifrån reformerta Kyrkan hafwa flera sekter utgått, hwilka genom olikhet i lära och författning bildat egna Kyrkor. Anjou Kyrkoh. 67 (1842). Liksom kristendomen har islam en mängd sekter. Grimberg VärldH 5: 216 (1931). Vissa sekter, t. ex. baptisterna, kvarstå inom statskyrkan. Granfelt Samh. 197 (1937). — jfr ANABAPTIST-, BAPTIST-, EBIONIT-, HOPPAR-, JAJNA-, KVÄKAR-, MORMON-, MORMONIT-, RELIGIONS-SEKT m. fl. — särsk.
α) (†) i överförd anv., om ett visst trossamfunds l. en viss sekts religiösa lära l. tro l. åskådning, sekteristisk lära l. tro l. åskådning; äv. liktydigt med: irrlära, villomening. HSH 27: 83 (1565). Rätt så haffuer Påwadomen full medh allahanda Secter och meningar warit, som (osv.). PErici Musæus 2: 285 a (1582). Alle the som uti Bookbindare Embeted weele komma, de skole wara af denn rätta sanna Christeligha troo och Religion. .. Och icke medh någonn främmanndhe skadelige och fördömde secter wara bekaiadhe eller förmengde. Silfverstolpe BokbSthm 215 (i handl. fr. 1630). All tro är Sect; förnuftet ensamt en allmännelig lära. Kellgren (SVS) 5: 131 (1787).
β) (†) i pl., övergående i bet.: religiös sekterism, sekteristisk splittring. (Apostlarna stiftade inga munkordnar) ty the haffua secter och party medh sich. OPetri 1: 219 (1527). The rätlärighe Bisper .. förläggia (dvs. undanröja) oenigheet och Secter vthi Möten. Schroderus Comenius 640 (1639).
γ) (†) i överförd anv.: anhängare av en sekt l. av ett icke erkänt trossamfund, sekterist l. dyl. Inge conventicula måge tilstädias för Calviner och Papister her i Rijket. .. Att sådane Secter her i Rijket icke settias til förnemblige kall och embeten, icke kallas til wittnen när wåre barn döpes .., wil H. K. M:tt och låta sig anlägit wara att thet icke skee må. Stiernman Riksd. 1103 (1647).
b) (numera bl. tillf.) om (grupp representerande en) filosofisk l. litterär l. vetenskaplig o. d. meningsriktning, skola; förr äv. om åskådning som omfattas av en viss meningsriktning l. skola; äv. oeg. l. bildl. En Philosophus .. aff then grofwe och stygge Cynicorum (dvs. cynikernas) Sächt. Schroderus Os. 1: 481 (1635). Jag är ej aldeles af den Secten, som tror Skälmar nödige til Samfundets bestånd. Tessin Bref 1: 199 (1752). Frågan om .. (basalten) är en vulcanisk aska .., eller den är en stelnad Lava, har åstadkommit tvänne Mineralogiske Secter, Neptunister och Vulcanister, som ända til oanständighet tvistat med hvarandra. Retzius Min. 259 (1795). Jag hyllar inga dogmers fjättrar, / .. Den vishet, som ger lugn och bättrar, / Min sekt, min enda skola är. Wallin Vitt. 2: 267 (1806). Jag har icke slutit mig till någondera af de nu tvistande partierne, i vår litteratur .., derföre att all litterair sect nödvändigt måste föra till ensidighet och orättvisa. Tegnér (WB) 3: 344 (1818). Hultin Minn. 7 (1872). — jfr VITTERHETS-SEKT. — särsk.
α) [jfr språkprovet från 1782 under a] i uttr. (den) nya sekten, om förromantikerna (Lidner, Thorild) o. den nyromantiska skolan. Det nyaste i Poesien är ett stycke af Lidner, kalladt Spastaras Död. Arbetet har undergått Thoréns (dvs. Thorilds) granskning, och smakar af nya secten. Kellgren (SVS) 6: 129 (1783). Det är tydligt, att Herrar Academici och Leopold i spitsen för dem anse mig som en anförare för hela den nya Secten. Geijer Brev 146 (1812).
β) (†) i överförd anv., om läkekonstens teori o. praktik. Galenus had’ en Man hel färdig (dvs. mycket skicklig) i sin Secta / Som gick ock såg sig om, en gång wid Giötha elf. Runius (SVS) 1: 175 (1707; med syftning på en regementsfältskär).
-BILDNING. bildande av sekt(er); äv. konkret, om sekt; särsk. till a. SAOL (1900). Smärre sektbildningar (såsom fribaptister och sjundedagsadventister). Brilioth SvKyrkKunsk. 13 (1933). —
-BRODER. om man som är medlem av en sekt i förhållande till andra personer tillhörande samma sekt; särsk. till a. (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 483 (1837). —
(a) -FRIHET~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) rätt för anhängare av sekter att fritt utöva sin religion. SvT 1852, nr 197, s. 3. —
(a) -FÖRSAMLING. församling (se d. o. 3 a) som utgör l. tillhör en religiös sekt. Agardh BlSkr. 1: 19 (c. 1855). —
(a) -FÖRVANT. (†) om person som är medlem av en sekt i förhållande till andra personer som tillhöra samma sekt. (Rydberg o.) Tegnér Engelhardt 3: 486 (1837). —
-HAT. om hat mellan (anhängare av) olika sekter l. samfund l. mot (anhängare av) viss sekt l. visst samfund. Heidenstam Col 223 (1888). —
-IVER. iver varmed ngn omfattar l. verkar för en sekts åsikter, sekteristisk iver. AJourn. 1814, nr 253, s. 1. —
(a) -KYRKA. kyrkligt samfund som utgöres av en religiös sekt. Medlemmar af Svenska kyrkan i motsats mot sektkyrkorna äro de som bekänna den rena evangeliska läran. Samtiden 1874, s. 563. —
(a) -LÖS. (numera föga br.) om bekännelse o. d.: fri från sekterism (se d. o. a). Phosph. 1813, s. 293. AKahl (1863) hos Agardh BlSkr. 1: IV. —
-MAKARE. [jfr mlt. sectenmāker] om person som grundar en sekt l. verkar för spridande av en sekts läror; numera i sht nedsättande; särsk. till a; jfr sektermakare. Wallquist EcclSaml. 1—4: 70 (1788). Den beryktade sektmakaren Erik Jansson. Ekström Vandr. 44 (1871). Moberg Nybygg. 544 (1956). —
-MÄRKE. om igenkänningsmärke för en viss sekt; äv. allmännare, om ngt som kännetecknar en sekt l. sekter; särsk. till a. Från vanliga sektmärken äro .. (schartauanerna) fria, då ingen öfverträffar dem i månhet om vår kyrkas bekännelse. Billing i 3SAH 25: 366 (1913). De flesta (av de indiska asketerna) ha ett eller annat sektmärke (tilaka) i pannan. Konow Hind. 253 (1927). —
(a) -PREDIKANT. (numera mindre br.) sekteristisk (frireligiös) predikant. WoL 335 (1885). Wirsén Vint. 240 (1890). WoJ (1891). —
-RASERI. (numera föga br.) sekteristisk galenskap, vanvettigt sektväsen o. d. Argus 1825, s. 19. Sekt-raseri och vanvett hotade (innan Cromwell övertog makten i England) att krossa allt det bestående uti staten. 2VittAH 26: 21 (1864, 1869). —
-SPLITTRING. splittring i sekter, sekteristisk splittring; särsk. till a. Sundberg Bekänn. 12 (1879). —
-VÄSEN(DE). [jfr t. sektenwesen] sammanfattande, om sekter o. allt som hör samman med dessa; jfr sekterism. Agardh BlSkr. 1: 20 (c. 1855).
B (†): (a) SEKTE-PREDIKARE. person som predikar en sekteristisk lära l. en villolära. Vtrogne schwermende Sectepredichere, och Roteander. G1R 12: 265 (1539).
SEKTERI104, n. (numera bl. tillf.) sektväsen, sekterism. Coteri / Och sekteri / Man rönt allt nog. Möller ParentNio 5 (1830). Dahlin Canada 27 (1929). —
SEKTISK, adj. [jfr t. sektisch] (numera bl. tillf.) till a: (religiöst) sekteristisk. HSH 7: 217 (c. 1800). Almqvist Törnr. 1: 117 (1839). jfr: En icke-sektisk allmän kyrka. Vi 1952, nr 21, s. 24. —
SEKTIST, m.||ig. [jfr eng. sectist] (†) sekterist.
Spalt S 1762 band 25, 1966