Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SEMANTIKER seman4tiker, äv. 0302, m.||ig.; best. -n; pl. =.
Etymologi
[avledn. av SEMANTIK (efter mönster av sådana ordpar som GRAMMATIK: GRAMMATIKER, BOTANIK: BOTANIKER)]
språkv. o. filos. person som sysslar med semantik. DN(B) 1957, nr 265, s. 5. —

 

Spalt S 1831 band 25, 1967

Webbansvarig