Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SEMETS, m.; pl. -er (SUFinlH 5: 357 (1618), JordebIngermanl. 14 (1623)).
Ordformer
(semetz 1623. semtzer, pl. 1623. senetzer, pl. 1618. serets 1618 (möjl. felskrivning för semets l. senets))
Etymologi
[av ry. zemets, samhörigt med zemlja, jord, besläktat med lat. humus (se HUMUS)]
(†) självägande bonde (i Karelen l. Ingermanland). SUFinlH 5: 360 (1618). (En jord) Hafuer waritt förläntt Vnder een Semetz. JordebIngermanl. 187 (1623).

 

Spalt S 1836 band 25, 1967

Webbansvarig