Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SERBISK sær4bisk, förr äv. SERVISK, adj.; adv. -T.
Ordformer
(serb- 1828 osv. serv- 1830—1926)
Etymologi
[jfr t. serbisch samt eng. serbian, servian (jfr SERVIANSKA); avledn. av SERB o. SERBIEN]
som utgör l. tillhör l. avser en serb l. serberna l. Serbien l. kommer från l. finnes i Serbien. JLRuneberg (1828) hos Rein Snellman 1: 60. Serviska folksånger. Dens. (1830; boktitel). Serbiska riket. ConvLex. 7: 1238 (1837). En serbisk officer. Schulze Emigr. 130 (1930). Serbisk gran. Hylander PrydnV 60 (1948).
Ssg: SERBISK-KROATISK. (vanl. skrivet med bindestreck mellan ssgslederna) [jfr t. serbisch-kroatisch] (numera bl. tillf.) serbisk o. kroatisk; serbokroatisk. 2NF 3: 1250 (1905; om folk). SDS 1966, nr 301, s. 24 (: serbiskt-kroatiskt, n. sg.).
Avledn.: serbisk-kroatiska, r. l. f. (numera föga br.) serbokroatiska. NF 14: 901 (1890).
Avledn.: SERBISKA, i bet. 1 f., i bet. 2 r. l. f.
1) serbisk kvinna. Björkman (1889).
2) om det av serberna talade (kroatiskan mycket närstående, med kyrilliska bokstäver skrivna) sydslaviska språket; jfr serbo-kroatiska, servianska. Runeberg 3: 272 (1830).
Ssg: (till 2): serbisk-talande, p. adj. Key-Åberg SerbArn. 21 (1916; om kuskar).

 

Spalt S 1972 band 25, 1967

Webbansvarig