Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SERPENTINSK, adj.
Ordformer
(-inisk 1638. -insk 1857—1904)
Etymologi
[jfr t. serpentinisch (i bet. 2), eng. serpentine (i bet. 1 o. 2), (f)fr. serpentin, span. serpentino (båda i bet. 1); ytterst av senlat. serpentinus (se SERPENTIN)]
(†)
1) listig o. förslagen som en orm. Thenne Serpentiniske Qwinnan (dvs. drottning Semiramis). Schroderus Albert. 2: 159 (1638).
2) [med tanke på bild av orm som biter sig i stjärten] i uttr. serpentinsk vers, vers(rad) som börjar o. slutar med samma ord. Andersson (1857). Ekbohrn (1904).

 

Spalt S 1994 band 25, 1967

Webbansvarig