Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SEXTOL sekstå4l l. -ω4l, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. -tole)
Etymologi
[jfr t. o. eng. sextole, fr. sextolet; till lat. sextus (se SEXTA); jfr TRIOL, KVINTOL]
mus. grupp av (noter betecknande) sex likvärdiga toner som tillsammans ha l. skola få samma tidsvärde som normalt fyra av samma slag. Mankell Lb. 30 (1835). Den medelst pianostämmans sextoler i basen så ypperligt angifna korta trumhvirfveln. Nyblom i 2SAH 57: 78 (1880). SohlmanMusiklex. (1952).

 

Spalt S 2061 band 25, 1967

Webbansvarig