Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SEXÅRING säk3s~å2riŋ, sbst.2 (sbst.1 se sp. 2050), l. SEXÄRING ~ä2riŋ l. ~æ2r-, förr äv. SEXRING, sbst.2 (sbst.1, se sp. 2047), r. l. m.; best. -en; pl. -ar.
Ordformer
(sexring 1772—1897. sexåring 1766 osv. sexäring c. 1930 osv.)
Etymologi
[av SEX, räkn., o. -ÅRING resp. -ÄRING, båt med (så l. så många) åror; jfr fvn. sexǽringr; formen sexring av nor. seksring, av fvn. sexǽringr (se ovan)]
båt med sex åror l. (vanl.) med sex par åror. Berch PVetA 1766, s. 28. VetAH 1772, s. 160 (om norsk båt med sex åror). 2SvKulturb. 3—4: 38 (1935).

 

Spalt S 2070 band 25, 1967

Webbansvarig