Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SHINGEL ʃŋ4el, r. (SvD(A) 1926, nr 48, s. 8, osv.), äv. (föga br., i bet. 2) n. (SvD(B) 1927, nr 193, s. 7); best. -n, ss. n. shinglet.
1) (tillf.) takspån. Vintertiden gjordes shingel till taktäckning och såldes (av de svenska nybyggarna i Maine, Förenta staterna, på 1870-talet). SydsvGeogrSÅb. 1925, s. 21.
2) [frisyren erinrar om ett med takspån täckt tak] (i sht på 1920- o. 1930-talen vanlig) damfrisyr kännetecknad av nackhår som gm klippning tunnats ut o. så småningom kortats av mot nackens hårfäste (liksom i en herrfrisyr). SvD 20/9 1924, Bil. s. 1. Signaturen ryser ända in till sina kortklippta hårrötter vid blotta tanken på att lämna ut sin konstmässiga shingel till en okunnig landsortsfrisör. SvD(A) 1926, nr 48, s. 8. En ung flicka i knäkort kjol och shingel. Därs. 1927, nr 220, s. 6.
-MASKIN. hårklippningsmaskin avsedd för shingling l. klippning av shinglat hår. SvD(A) 1926, nr 331, s. 7. —
-NÅL. hårnål avsedd för shinglat hår. Resia 17 (1933). —
Spalt S 2089 band 25, 1967