Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SILEN sbst.2, r. l. f. l. m., l. SILENE, r. l. f.; best. -en; pl. -er (Weste (1807)).
Ordformer
(-en (-én) 1792—1889. -ene 1839—1852)
Etymologi
[jfr t. o. eng. silene, fr. silène; av det nylatinska släktnamnet Silene, av omtvistat urspr. — Jfr SILESHÅR]
(†)
1) växt tillhörande släktet Silene Lin., glim; äv. om släktet. Liljeblad Fl. 150 (1792; om släktet). Den lutande Silenen (Silene nutans). Torén Rebau o. Hochstetter 95 (1851). HbTrädg. 6: 222 (1876; om släktet).
2) växten Lychnis viscaria Lin., tjärört, tjärblomster. Björkman (1889).
Ssgr (†): (2) SILEN-ROT. = silen, sbst.2 2. Björkman (1889). —
(1) -ÖRT. om släktet Silene Lin. Liljeblad Fl. 241 (1816). Dalin (1854). jfr: Silenört utgår alldeles (ur en planerad svensk ordbok). Fries Ordb. (c. 1870).

 

Spalt S 2337 band 25, 1967

Webbansvarig