Publicerad 1967   Lämna synpunkter
SILIKOS sil1ikå4s l. si1l-, r.; best. -en; pl. (mera tillf.) -er. Anm. Stundom användes äv. den nylat. formen silicosis (silikosis). 3NF 13: 357 (1930).
Ordformer
(äv. -co-)
Etymologi
[jfr t. silikose, eng. o. nylat. silicosis; bildat till stammen i lat. silex (se SILICIUM) medelst den i namn på sjukdomstillstånd vanliga (urspr. grekiska) ändelsen -os(is)]
i sht med. lungsjukdom orsakad av inandat kiseldamm, stendammlunga, stenlunga, kisellunga; jfr orsa-sjuka o. pneumo-konios. Öhman SilikStud. 11 (1927). Silikos, en orgel i bröstet / som piper astmatiskt. Sjödin Sotfragm. 50 (1949).
Ssgr (i sht med.): SILIKOS-FALL. sjukdomsfall av silikos. SvD(A) 1934, nr 201, s. 18. —
-LUNGA. (lunga angripen av) silikos. OBanners (1953) hos Linné Dal. 184. —
-STUDIUM l. -STUDIE. abstr. (o. i formen -studie) konkret(are); i sht i pl. Silikos-studier. Öhman (1927; boktitel).

 

Spalt S 2344 band 25, 1967

Webbansvarig