| Publicerad 1967 | Lämna synpunkter |
SINGULJÄR siŋ1guljä4r l. -æ4r, l. (numera i sht i bet. 1 o. 2 slutet o. där nästan allenarådande) SINGULÄR siŋ1gɯlä4r l. -gu-, l. -æ4r, adj.; adv. -T.
1) i sht filos. enskild (se d. o. 6); äv. (log.) om omdöme (se d. o. 3): som gäller (ngt) enskilt. Den positiva, singulära och närvarande angenäma känslan. Boström 2: 18 (1838). Borelius Log. 22 (1863; om omdöme). Beträffande orden ’alla’ och ’några’ kan nämnas, att .. Ludwig Wittgenstein sökt analysera allsatser som ”konjunktioner” av singulära satser. Regnéll Sem. 184 (1958).
2) som finns l. uppträder i ett exemplar, ensam i sin art; enastående (se d. o. 2), specifik; exceptionell; ovanlig; särpräglad; jfr SINGULARISK 2. Winerne äro många sorter och alla ha något singulairt. Linné Diet. 2: 100 (c. 1750). Hvarje verkligt ting är singulärt, hvilket vill säga, att intet annat föremål är just det föremål, som detta är. Wikner Tidsex. 16 (1888). (De som färdades över det tillfrusna Öresund) riskerade sitt lif för den skäligen tomma tillfredsställelsen att hafva gjort en så singulier resa. Ahlgren Papir. 27 (1893, 1901). (Två skolkamrater som oväntat återsett varandra efter många år) skakade hand med all den hjärtlighet, som de singuljära omständigheterna måste föranleda. Nilsson Olymp. 160 (1923). (En viss) rättssökande är singuljär i sin förmåga att besvära domstolarna och öka deras arbetsbelastning med en massa framställningar, som för rätten ter sig föga eller inte alls befogade. SkånD(B) 1958, nr 5, s. 4. — särsk. (i fackspr., i sht mat. o. geom.) om punkt på l. tangent till kurva (l. yta): som finns där kurvan (osv.) visar exceptionella (från andra punkter på samma kurva (osv.) avvikande) förhållanden resp. som tangerar kurvan (osv.) i sådan punkt; äv. dels om punkt l. ställe i funktion (se d. o. 4): som uppvisar (i förhållande till funktionen i dess helhet) exceptionella förhållanden l. avvikelser (o. kräver speciell framställning l. beräkning), dels om funktion l. relation l. lösning vid integral- l. differentialräkning o. d.: som är av exceptionell natur resp. som sker gm l. kräver speciellt tillvägagångssätt. Den fullständiga framställningen af theorien om singuliera solutioner (av differentialekvationer) .. är Lagrange’s verk. Nycander Lardner 297 (1837). Om konens mantelyta utvecklas i ett plan, så har denna .. åtminstone en singulär punkt, konens spets. TMatFysKemi 1918—19, s. 197. (Det) skall .. nämnas att vissa differentialekvationer .. kunna medgiva lösningar, vilka icke innehållas i den ”fullständiga” integralen och icke äro att räkna bland de ”partikulära” integralerna. Dessa lösningar, vilka kallas singulära integraler, äro emellertid icke av någon nämnvärd betydelse i mekaniken. Ekman Mek. 523 (1919). 19Årh. V. 1: 27 (1922; om ställen i funktioner). Carlson LbGeom. 2: 181 (1947; om punkt på kurva).
3) besynnerlig, egendomlig (se d. o. 4); egen (se d. o. 5 c); avvikande; förr äv.: egensinnig; jfr SINGULARISK 3. HärnösDP 1694, s. 291. Han .. försäkrade att han ”för sitt stilla och indragna lefwerne blifwit ansedd för besynnerlig och singulär”. Cavallin Herdam. 5: 153 (cit. fr. 1701). Singulär, (dvs.) .. egensinnig. Lindfors (1824). En rätt singuliär figur — talar svenska som en stockholmare, ser ut som en engelsman eller amerikan och heter Felix Mayer, som en äkta äppeltysk. Essén Vap. 275 (1917).
Spalt S 2554 band 25, 1967