Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SIRE si4r, m.
Etymologi
[av fr. sire, av ffr. sire, av lat. senior (se SENIOR). — Jfr SEIGNEUR, SIEUR, SIR, sbst.1]
(numera bl. i skildring av ä. förh., i sht i Frankrike) ss. tilltalsord till konungar (o. kejsare): ers majestät. Biurman Brefst. (1729). Leopold 2: 427 (1790, 1815; ss. tilltalsord till G. III). SöndN 1895, nr 20, s. 2 (ss. tilltalsord till O. II). Just därför att jag förlitar mig på .. (er) rättvisa, sire, väntar jag tåligt och tryggt på ers majestäts höga beslut. Dumas 3Musk. 1: 70 (1908).

 

Spalt S 2677 band 25, 1968

Webbansvarig