Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SJAMPIG ʃam3pig2, adj. -are. adv. -T.
Etymologi
[sv. dial. sjampig; till SJAMP, SJAMPA, sbst. o. v., l. möjl. sidoform till SLAMPIG]
(i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat) slamsig, slampig. Tholander Ordl. (1872). Östergren (1938). —
Avledn. (i vissa trakter, vard. l. bygdemålsfärgat): SJAMPIGHET, r. l. f. egenskapen att vara sjampig. Östergren (1938).

 

Spalt S 2795 band 25, 1968

Webbansvarig