Publicerad 1968   Lämna synpunkter
SJAVA ʃa3va2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -NING.
Ordformer
(äv. sch-)
Etymologi
[sv. slang o. sv. förbrytarspr. sjava; möjl. sidoform till sv. dial. sava, skava, gnida, enträget köra med långsamma dragare, utföra ngt långsamt (se SAVA, v.2); med avs. på bet. 2 jfr SKAVA i bet.: skrapa ihop l. roffa åt sig; med avs. på bet. 3 jfr BARKA, v.2, GNO, SKUBBA m. fl.; i bet. 3 möjl. dock ombildning under anslutning till SJAFSA, v., SJASA, v.1—2, SJASKA, v., m. fl. av sv. slang ava, komma, gå, av rommani ava, komma; jfr ASundqvist i NysvSt. 1968, s. 44 ff.]
(vard.)
1) släpa (mot underlag) så att ett skrapande ljud uppstår, hasa; jfr SJASA, v.2 2. Han gick fram och tillbaka på golvet med .. morgontofflorna schavande mot mattan. Hellström Malmros 325 (1931).
2) i fråga om att rafsa åt sig l. hugga för sig l. dra över sig ngt o. d.
a) i de särsk. förb. SJAVA IN, ÅT SIG, ÖVER SIG.
b) (numera föga br.) bildl., med avs. på pengar: skrapa ihop l. tjäna. De’ ä söndag och då kan vi alt ’schava kosing’, du. Sandberg GHusH 102 (1897).
3) krypa l. gå l. springa på ett tungt l. klumpigt l. flaxigt sätt l. i vida (o. fladdrande) kläder; äv. oeg. l. mer l. mindre bildl. Sjafva i väg .. (dvs.) springa. Landsm. 1: 616 (1880; från Sthm). När ”De schavar en kas (dvs. lus) på din vepa (dvs. rock)” köp Tjäders kaspulver. SocDem. 1893, nr 219, s. 4 (i annons). (Det är) sant, .. att jorden schavar rundt. Strix 1903, nr 10, s. 4. Jag går i snön och schavar. Johnson Slutsp. 47 (1937). Det kom en stor fet kvinna schavande över lekplanen med en påse i handen. Jonsson Fly 129 (1941). Med ett fast grepp i den svarta kjorteln .. schavade pojkarna (som voro romerska prästseminarister) fram och tillbaka över fältet (och sparkade fotboll). GbgMP 1950, nr 39, s. 4.
Särsk. förb. (i allm. till 3; vard.): SJAVA FRAM 10 4. Rogberg Två 56 (1929). —
SJAVA FÖRBI10 04. SvD(A) 1934, nr 19, s. 6. —
SJAVA IN10 4.
1) (numera föga br.) till 2 a, med avs. på mat: lägga in (se lägga in 1 b), ”skyffla” in. Landsm. 1: 616 (1880).
2) (numera föga br.) till 2 a, bildl., med avs. på pengar: roffa åt sig, håva in. Landsm. 1: 616 (1880).
3) till 3. 14BästStudNov. 101 (1929). —
SJAVA OMKRING10 04, äv. KRING4. DN 3/1 1926, Söndagsbil. s. 9. —
SJAVA PÅ10 4. oförtrutet fortsätta att sjava. Ljungquist LivStrid 6 (1922). —
SJAVA ÅT SIG10 4 0. (numera mindre br.) till 2 a: rafsa åt sig (ngt); äv. bildl.: roffa l. kapa åt sig l. hugga för sig (ngt); äv. abs. Strix 1897, nr 33, s. 1 (bildl.). Här ligger ju pengar ute på gatan, det är bara att schava åt sig. Jensen Carlé Spel. 60 (1920). —
SJAVA ÖVER SIG10 40 0. (numera föga br.) till 2 a: dra över sig (ngt). Vi är .. en hel ruka (dvs. mängd), som sjafvar öfver oss ett sju djäfla blått sjok (för att föreställa hav på teatern). Landsm. 1: 617 (1880).
Avledn. (till 3; vard.): SJAVIG, adj.
1) om rörelse med hand o. d.: flaxig l. yvig l. vidlyftig l. dyl. Den högra handledens sjaviga sidorörelser (vid fiolspelning). Alfvén 1Sats. 163 (1946).
2) [bet. sannol. beroende på inverkan från sjabbig, sjafsig, sjaskig m. fl.] hafsig l. ovårdad l. sjaskig o. d.; särsk. om person med tanke på kläder l. uppträdande. Strix 1898, nr 32, s. 6. Hon var en sjavig, skranglig flicka med flottigt hår. Idun 1950, nr 20, s. 20.
3) [möjl. eg. om person klädd i fladdrande kläder] (föga br.) stilig l. elegant. Engström Bläck 21 (1914; om kvinna). jfr: En sjavig halsduk. Uhrström Sthmska 4 (1911; anfört ss. exempel på bet. ”fin”, ”elegant”, från vulgärt spr. i Värml.).
Avledn.: sjavighet, r. l. f. (vard.) till sjavig 1, 2. SAOL (1950).

 

Spalt S 2803 band 25, 1968

Webbansvarig