Publicerad 1968 | Lämna synpunkter |
SJÅSER ʃå3ser2 l. (numera vanl.) CHOSER ʃå3ser2, förr äv. SJÅSOR, sbst. pl.; ss. förled i ssg SJÅS- ʃå3s~ l. (numera vanl.) CHOSE- ʃå3s~.
(vard.) skämt, skoj, puts, upptåg; numera nästan bl.: konster (se KONST 7) l. krumbukter l. påfund o. d.; ofta med bibegrepp av tillgjordhet: konstlade l. pretentiösa maner l. drag o. d. (Pastorn har) på dhett heliga rum (dvs. i kyrkan) förrehafft mitt adheliga wappen .. och dhermedh bruukatt adhskillige scoser. ATrolle (1691) hos Carlquist Herdam. II. 7: 90. Sjåsor eller vidskepliga bruk, hvilka ännu blifva iakttagna till skydd för djurväsenet (dvs. boskapen) emot onda tydor och förgerning. Hyltén-Cavallius Vär. 2: XXXII (1868). Det var bara de högfärdiga stadsborna, som hade sådana schåsor för sig (som att ta i hand vid hälsning). Månsson Rättf. 1: 107 (1916). Utsökta klänningar för både helg och söcken, kläder utan choser men med omisskännlig parisisk touche. SD 1928, nr 79, s. 17. Fru Malmros .. (hade) någonting av en husläkares sätt att bemöta sina gamla patienter: Seså, inga schåser! Hellström Malmros 25 (1931). En man utan schåser, naturlig, rättfram med humor och hjärta för både människor och djur. GHT 1934, nr 99, s. 9.
Spalt S 2934 band 25, 1968