Publicerad 1969   Lämna synpunkter
SKABIN skabi4n, m.; best. -en; pl. -er.
Etymologi
[av mlat. scabinus, av en germ. avledn. av stammen i SKAPA (i dess urspr. bet.: skipa ordning l. dyl.) o. etymologiskt samhörigt med fht. sceffino, scaffin, mht. schepfe, scheffe, scheffen, t. schöffe, alla med bet.: bisittare i rätt]
(i skildring av förh. under det karolingiska rikets tid i Frankrike) om var o. en av de i egenskap av lagkloka utsedda medlemmarna i nämnd med uppgift att på tingen föreslå domens lydelse. NF 4: 124 (1880; under echevin). En hvar af er sin syssla sköte. / Connart, skabinernas och kungens / Kungörelser, du rope ut. VLitt. 2: 231 (1902).

 

Spalt S 3275 band 25, 1969

Webbansvarig